God jul!

Från mig till er alla en riktigt god jul!

Jul, jul, strålande jul

Jag har känt sådan julstämning enda sedan i början av december. Det ska bli så fantastiskt mysigt att fira jul. I dessa tider känner jag mig extra glad för allt jag har. Det är en fröjd att få möjligheten att fira jul i lugn och ro med människor man tycker om. Jul, jul, strålande jul!

Julbestyr

Pepparkakshus, glöggtryffel, gammaldags mjuk pepparkaka och glasyr- och strösselgarnerade mördegskakor i form av stjärnor, igelkottar och hjärtan. Jag känner mig duktig som hunnit med allt i helgen.

Dags att njuta!

Dags att slappna av, andas ut och njuta.

Jag erkänner!

Jag blev av med ett av mina bästa loppisfynd i säkerhetskontrollen imorse. En pizzaskärare med tillhörande pajspade. Efter att ha fått ta av mig jacka, klocka, halsband och skor så fick jag packa upp allt jag hade i väskan framför en bestämd vakt. När hon hittade mitt loppisfynd såg hon bekymrad ut. Det slutade med att jag fick slänga mina fina bestick. JA, JAG ERKÄNNER! Jag hade tänkt att göra så att flygplanet störtade genom att såga sönder fönstret med en pizzaskärare. That´s me! Tur att flygplatspersonalen satte stopp för detta terroristdåd.

Affirmationer!

Det är inte november. Det är inte kallt. Det är inte mörkt dygnet runt. Egentligen befinner jag mig på en härlig sansdstrand någonstans i världen. Där är det soligt och varmt. Jag känner mig fullständigt harmonisk. Jag är pigg och fantastiskt glad. Affirmera! Affirmera! (Marocko - nedräkning...)

Tack Melissa!

Underbara, underbara Melissa Horn intog ikväll scenen på Konserthuset i Göteborg. Vilken röst och vilken fin utstrålning. Låtarna lät om möjligt ännu bättre live än på skivan. Det var en magisk kväll. Efter en stund rann tårarna nästan konstant, ibland av identifikation med låtarna, ibland bara för att det var så vackert. Dessutom pratade hon så bra mellan låtarna med både humor och allvar.

Jag gick särskilt hem med en textrad i huvudet: "Ibland glömmer jag bort att jag är fri." Det känns som om det var meningen att jag skulle ha den med mig. Just idag, i veckan och sedan en tid tillbaka har jag känt mig bakbunden och ofri. Det känns ibland som att jag sitter i ett skruvstäd och inte kan komma loss. Jag hatar känslan av att inte ha makten över mitt liv och min framtid. Hursomhelst, nu har jag påmints om att jag egentligen är fri - om jag tänker efter och kommer i balans med mig själv och universum igen. Tack Melissa för att du påminde mig!

Sätt dig ned och vänta på din själ...

Sätt dig ned och vänta på din själ. Det är helgens uppmaning till mig själv. Det har varit för mycket på sistone. I veckan har jag mest varit hyperstressad, obehagligt trött och haft spänningshuvudvärk. Vi springer omkring som illrar på jobbet ibland och försöker lösa all världens problem. Ekvationen går inte riktigt ihop. Samtidigt blir det mörkare och mörkare ute vilket leder till b-vitaminbrist. Tack och lov har jag min Sunrise System 320 som gör att jag blir väckt av en simulerad soluppgång varje morgon.

Nu känner jag att det är dags att trycka på pausknappen. Därför har jag tagit fram en krabba ur frysen, laddat upp med två dvd-boxar och förberett soffan för en lugn helg. Jag vill inte gå ut. Jag vill inte träffa någon. Jag vill bara vara med mig själv och vänta. Vänta och andas. (Och göra allt det där jag inte har orkat i veckan förstås.)

In memorian

"Jag är så glittrande glad. Hela livet är en vårpromenad."

Stockholm - here I come

Nedräkning till 5½ dag av fullständig harmoni. Längtar, längtar, längtar...

Hmmm....

Tänk om man någon gång kunde få möjligheten att överblicka sitt liv mer än 6 månader i taget. Jag är trött på att aldrig veta, men jag ska försöka fortsätta jobba på att inse att tanken om framtiden alltid är värre än vad verkligheten blir. (Åtminstone för det mesta.) Dessutom vill jag ju gärna lägga mer bränsle på den där lilla känslan av att allting ändå ofta ordnar upp sig i slutändan... Hmmm... hmmm... Det enda jag önskar är lugn och ro.

Den perfekte mannen

Den perfekte mannen är svår att finna. Det är en art på utdöende, men det finns allt några fina exemplar kvar i världen. Jag känner några stycken och det är i synnerhet en jag sätter högst upp på topplistan.

Den perfekte mannen (how-to-be-it-list):

• fixar romantiska middagar på fredag kväll åt sin trötta flickvän
• visar världshistoriens bästa filmer på sin extremt stora tv
• gör frukost på sängen
• har en kroppstemperatur på ca: 45 grader
• ger konstruktiva råd vid tillfällen när man bör tänka om - som t.ex. när man konsekvent har vägrat se "A clockwork orange" eller betygsatt "Hajen" med en 2:a
• är mjuk och kramgo
• låter sin flickvän hålla föredrag om extremt intressanta samtalsämnen
• säger att man ser söt ut, även om man själv vet att man ser ut som om man har tillbringat tre dygn i en jordkällare
• lyckas bita ihop även när hans flickvän har avbrutit honom 15 gånger på en kvart
• har överseende med att hans flickvän ofta vaknar mitt i natten och hyperventilerar, säger konstiga saker eller berättar att hon just drömde att hon mördade honom med yxa
• tycker om att spela Smurf-yatzy



Små ting

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet --
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma --
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.

Karin Boye

Ett anspråklöst förslag

Det hade varit trevligt och uppbyggligt ifall det fanns människor inom politiken som man verkligen kunde lita på. Då kanske man rent av kunde tro på en ljusnande politisk framtid för Sverige. Jag tror så här: Kan man inte hålla ordning på sina egna förehavanden utan att göra beklagliga blunders, så kan man inte hålla ordning på Sveriges styre heller. Oraklet har talat - irriterad och trött på opålitliga människor.

Fräs!



Invigning

Idag har jag invigt min nya smurfmugg genom att dricka äppel- och hallonjuice. Jag älskar min mugg och jag älskar givaren. För övrigt så har jag idag varit uppe en timme och till och med gått och handlat, efter att ha varit konvalescent sedan i tisdags eftermiddag. Det går framåt.

Bedrifter under sjukdomsperioden?

1. Några vunna matcher i Betapet.

2. Jag har klarat den svåra leveln 22 på spelet Fitz.

3. Jag har slagit rekordet på hur många näsdukar en människa kan snyta sig i under en och samma dag.

4. Jag har lyckats med att få hela släkten bananfluga att trivas i mitt kök. Just nu har de fest därinne.

5. Jag har läst några dikter av Tomas Tranströmer.

Rekommendation

Jag måste rekommendera några fullständigt briljanta animerade kortfilmer jag har sett, nämligen "Vem-filmerna" baserade på böckerna av Stina Wirsén. I sin enkelhet berättar de väsentligheter om livet och ställer intressanta filosofiska frågor. Jag är helt såld! Lilla björn, Katten, Kanin och de andra har redan gått till mitt hjärta. Film nummer två har biopremiär på fredag. Se, se, se!

                     

Science fiction-mässa

Jag har varit på science fiction-mässan hela helgen och sålt film för Studio S och Njutafilms räkning. Det har varit en fantastisk upplevelse att få vara omgiven av film och filmintresserade människor en hel helg. Dessutom har jag träffat Darth Vader, Chewbacca och Robert Englund... Imorgon ska jag titta lite närmare på mina egna inköp. Jippi, vad kul det är med film!

Lite mer Thor Modéen

Jag är trött. Jag är orkeslös. Jag är bekymrad. Jag är trött på att vara trött. Dags för att försöka ta sig i kragen och lätta upp lite. Jag måste försöka jobba med att inte bli så påverkad av  problem som egentligen inte är mina. Det tar så mycket energi. Dessutom måste jag lära mig att inte ha så mycket projekt på gång alltid. Det är helt enkelt dags för att sätta sig ned och vänta på sin själ, skriva sånger och se på uppmuntrande svensk 40-talsfilm. Det behövs lite mer Thor Modéen-anda i mitt liv just nu: "Härliga tider, strålande tider!" Jag kanske borde säga det varje morgon när jag vaknar tills det har lugnat ner sig lite runt omkring mig och jag faktiskt kan njuta av att det är så det är.

Månadens citat

Månadens roligaste citat från verkligheten: "Du kan inte kritisera mig för något som jag inte har sagt." Hihi... Är den inte fin? Vem som yttrade orden ska jag låta vara osagt, men jag har tagit till mig andemeningen.

Främlingar på tåg

Efter några års pendlande känner jag igen en del andra pendlare. De är fortfarande främlingar, men med välbekanta ansikten och beteenden. Det känns tryggt, men det finns också några störande grejer som vissa håller på med. Vi har nysmannen som nyser ohejdat varje gång jag ser (läs: hör) honom. I snitt nyser han 15-20 gånger på raken, vilket är lite uppseendeväckande. Vi har även mannen som alltid pratar så högt och ljudligt att alla andra i vagnen hör vad han säger. Sist, men inte minst har vi kategorin av människor som skäller ut personen på andra sidan av mobiltelefonen inför öppen ridå. Det är spännande att pendla! Tur att jag har lätt att koppla bort oönskade ljud.

Fantastisk filmfestival

I helgen har det varit filmfestival i Lund. Den hette Fantastisk filmfestival, vilket jag uppskattade eftersom det är en allitteration! Jag var där tillsammans med älsklingen och två av hans arbetskamrater. Det har varit en mycket trevlig helg. Bara att få bo på hotell är ju en njutning och nu blandades det upp med sightseeing och massa spännande film (och några mindre spännande kortfilmer som var riktigt konstiga). Synd bara att det gick så fort. Tur att det är sci-fi-mässa snart.

Helgens bästa: (det vill säga av det som går igenom bloggcensuren) hotellfrukosten.... mmm... äggröra, bacon, frukt m.m.m.

Bästa film under festivalen: "Some guy who kills people" - seriemordsfilm med hög mysfaktor

Skummaste film under festivalen: "Monsters brawl" - klassiska monster gör upp i wrestling

Lycka är...

Lycka är att få träffa vänner från förr.

Lycka är att få träffa en av sina vänners bebisar för första gången.

Lycka är att få gå på bio två gånger i rad.

Lycka är att fynda på loppmarknad tillsammans med sin familj.

Lycka är att sätta upp självhäftande ankor i duschen.

Lycka är att sätta upp filmaffischer på väggarna.

Lycka är att vakna bredvid den man älskar.

Lycka är att sammanföra sin pojkvän med sina föräldrar under avslappnade förhållanden.

Lycka är att göra två strikar på bowling.

Lycka är att hitta romantiska lappar när man kommer hem från jobbet.

Lycka är att ha fantastiska kollegor på jobbet.

Lycka är att få jobba med goa elever.

Lycka är att spela smurfspelet på facebook.

Lycka är många saker...

För att sammanfatta: Jag har haft en mysig vecka på alla sätt och vis.

Litteraturtips: "Niceville"

Filmtips: "Jag saknar dig"

Kräftskiva och annat trevligt

Jag har fått kritik för att jag inte är en lika aktiv bloggare längre. Jag ska försöka bättra mig. Det är ju inte direkt så att jag saknar ämne att skriva om, men det har varit lite annat som stått högst upp på listan. Men nu så har faktiskt att-göra-listorna börjat bli rejält avprickade. Ikväll har jag dessutom varit duktig och städat toaletten och dammsugit. Nu kan jag ta emot besök snart!

Helgen har varit underbar. Först en härlig Veronica Mars-kväll i fredags med smurfspel och stekt persilja. Sedan bar det av till Falkenberg på lördagen för kräftskiva med mammis och pappis och bästa familjen L. Som alltid blev det en kanontrevlig tillställning. 5 kg kräftor till sex personer. Det tycker jag är väl tilltaget. :-) Mmmm.... Och idag blev det bergsklättring vid Ugglarp och årets sista bad. Jag tror aldrig jag har badat i september förut.

För övrigt kan tilläggas att jag som vanligt känner mig glad och tacksam. Jag skriver det ofta så att jag inte ska glömma alla vackra dagar som livet har att ge. Jag har världen bästa föräldrar, vänner och pojkvän och trivs med mitt jobb. Det kan inte bli så mycket bättre just nu. Möjligtvis skulle jag vilja ha en liten siames att älska också...

Tjädern Holger - uppföljning

Som många säkert redan vet har jag tagit upp tjädern Holger från skolans källare och ställt honom i mitt klassrum på ett skåp. Holger har redan genererat många skratt både från barn och vuxna, och i synnerhet från mig. Jag har fått så många underbara kommentarer om denne fågel. Idag tittade en elev på honom och frågade mig: "Är den död?" "Ja", sa jag.

För övrigt är det fredag och jag ska ha städdag. Sedan ska jag belöna mig själv med Veronica Mars, smurfspel och tonfisksallad.

Veronica Mars

Jag har blivit ganska Veronica Mars-biten efter att ha börjat med säsong nummer två. Jag såg just ett kanonavsnitt och kände mig lite som en tonåring igen, när jag suckade av hänförelse över att Duncan bar Veronica till sängen. Jag vet inte vad det är, men det är något med män som bär kvinnor. Jag blir alldeles till mig! (Dags att censurera och byta ämne)

Annars då? Jodå, vädret har varit dåligt hela dan.

Seg som en koala

Fröken Marcusson känner sig som en seg gammal koala som fått i sig för många eucalyptusblad. Den första förvirrade skolveckan med nya lokaler, nya kollegor, nya klassrum, nya scheman och nya... ja, allt... har tagit på energin. Men roligt har det varit. Nu är jag på g igen.

Imorgon är en stor dag. Då har jag varit tillsammans en månad med den finaste, goaste man jag någonsin träffat dvs. min älskade Seo. Tänk vad livet kan vara stort och härligt! Dock kan vi inte fira imorgon, men det får sparas till ett bra tillfälle. Imorgon blir det istället 80-årskalas i Jönköping.

Det största mysteriet just nu: Varför jag inte kan lyckas köpa en väggklocka som inte tickar till sovrummet. Jag har just kasserat en och köpte en ny idag. När jag lyssnade på tickandet i affären så hördes det inte något, men nu när jag ska försöka sova så tickar den plötsligt väldigt högt. Suck! Inte för att det är omöjligt att somna, men störande är det. 369 kr till spillo. Jag får förmodligen byta ut den med... Är det högre makter som vill säga mig att jag inte borde ha en väggklocka i sovrummet?

Loppis och nystart

Det är så mycket på en gång nu att jag knappt hinner med. Jobbet har dragit igång igen och imorgon kommer eleverna. Höstens kalender är redan fylld till bredden av trevliga aktiviteter. Denna helg har innehållit loppis, auktion och samlarmässa tillsammans med mamma och pappa. Nästa helg blir det 80-årskalas och ett försenat kalas för mig själv och för mamma.

För övrigt har jag massvis med filmer som behöver bli sedda, en  ostädad lägenhet, fullskrivna att-göra-listor och ett samvete som säger: "Börja träna igen, Helena!" Jaa...

För övrigt saknar jag min pojkvän... Ynk, ynk, ynk... Låt tiden gå fort.  

Lycklig

Jag är så otroligt glad och lycklig! Det var bara det jag ville säga...

För övrigt är gammelsmurfen min nya idol. ;-)

Sommarens- att- göra- lista: uppföljning

I slutet av maj planerade jag glad i hågen upp min sommar. Det ledde till blogg-inlägget "Sommarens att-göra-lista". Nu lider semestern mot sitt slut och det är dags att blicka tillbaka och se hur det blev...

1. Pilgrimsvandra i Spanien (Avklarat! Vilken resa!)

2. Hälsa på goda vänner i Turkiet (Blev inget med det, men det var tur. Jag följer med ett annat år.)

3. Fira midsommar på landet- årlig tradition sedan 1993 (Avklarat och lika härligt som alltid!)

4. Ha en kräftskiva på landet för alla mina vänner (Hmm... hinns nog inte med. Höstfest istället!?)

5. Föra över alla vhs:er till dvd (Skäms! Du har hållit på i ett decennium snart med det där och du blir aldrig klar...)

6. Åka till Stockholm på invigningsceremoni med Ekmansällskapet (Avklarat!)

7. Vara på landet (Avklarat, fast i mindre skala. Jag har inte ens badat i Klarsjön i år...)

8. Skratta, älska, leva, andas, njuta... (Avklarat och med råge!)

9. Reflektera (Avklarat!)

10. Sjunga in mina nyskrivna sånger och skriva nya (Inga inspelningar, men dock några nya låtar)

Jamen, jag har ju hunnit med en del ändå!? Och förutom detta har jag.

11. Hittat mannen i mitt liv

12. Varit i Stockholm i nästan tre veckor

13. Sett på film, film och åter film

14. Fått visa ett somrigt Göteborg för en efterlängtad gäst

15. Spenderat mycket tid med goda vänner

16. Sprungit på loppisar och köpt onödiga, men roliga saker

Inte illa, eller hur? Det här har varit den absolut bästa sommaren jag har haft sen jag var barn. Tack ödets försyn och universums goda makter!

Lycka är...

Lycka är att spela smurf-yatzy och tycka att det är underbart roligt. Lycka är att se det stora i det lilla...

Gulp...

Gulp, säger jag. Plötsligt är det två dagar tills jag börjar arbeta. Vardagslivet och allvaret knackar snart på dörren. "Ynk", säger jag. Den gick ju så fort den här sommaren. Men det är bara att bita ihop. Jag vet ju att det kommer kännas bättre efter de första tre veckorna. Men just nu säger jag: "Ynk!" Men jag säger också:

"I´ve had the time of my life." 

Jag har blivit kär!

Jag har blivit kär! Föremålet för min kärlek är den animerad, blå aran Blue från filmen "Rio". Åhhh, vad söt han är! Filmen rekommenderas förresten varmt...

Gullegull!

Jag kan inte välja

Det är så mycket jag vill blogga om, men det händer så mycket nu så jag kan inte välja. Jag nöjer mig med att säga att jag njuter i fulla drag av den återstående semestern.

För övrigt har jag hittat en söt sång av Cornelis som heter "Helena" som jag lyssnar på. Kanske borde jag ta mc-kort ändå? :-)

Lustigt, eller hur?

Jag är i storstaden och roar mig. Igår blev det bio dvs. Triers "Melancholia". I förrgår blev det ett besök på Gröna Lund. Det var första gången jag var på Gröna Lund sedan jag var barn. Blå tåget, som var ett slags spökhus där man åkte igenom på räls, var förfärligt otäckt. Jag skrek hela tiden. Men roligt var det! Lustiga huset var också jättekul, men klumpig som jag är ramlade jag nästan ned från den rörliga trappan upp och sen ramlade jag omkull inne i en rullande cylinder. Fröken Marcusson kan vara rätt pinsam.

Tjohoo!

Jag är på oförskämt gott humör! Smurfsångerna går på högvarv.  Mer säger jag inte just nu...

Skärpning!

Nej, nu fröken Marcusson så får du lugna ner dig lite. Nu har du haft fullt upp med sociala aktiviteter och resor sedan 17 juni. Det är dags att varva ner nu. Ta dig i kragen och ligg i filmkoma ett par dagar. Skärpning!

Roxettekonsert

Roxettekonserten ikväll i ett regnigt Göteborg var fantastisk! Åh, vad härligt det är att gå på konsert. Dessutom så blir man glad när ens favoritlåtar blir spelade. Tack Roxette för att ni spelade "Perfect day"!

Ondska

Jag är mållös inför ondskan som sprider sig i världen. Maktlösheten gör mig tokig. Det enda jag kan göra är att hoppas att det aldrig händer något liknande igen.

Hem, ljuva hem!

Hemma igen. Det känns underbart. Vilken resa, men även - vilken hemkomst! Det känns underbart att ha ett hem att komma hem till och att ha fina människor som väntar. Nu blir det småpyssel och sen mat och film. Imorgon börjar en hektisk period av besök i landets olika delar...

Reselista!

Summa summarum... Jag gillar listor och jag ska nu gora en liten lista over upplevelserna pa semester. Maste fordriva tiden lite medan min pilgrimsvan surfar.

Froken Marcusson El Camino-lista

Basta: Att vandra ensam genom skogar som sag ut som i filmen Sagan om ringen

Varsta: Att bli jagad 30 meter av en stor, svart, arg hund mitt i ingenstans

Roligaste: Madagaskar-pingvinerna dubbade till spanska

Trakigaste: Dubbning

Starkaste religiosa upplevelse: Nar de svangde det valkanda rokelsekaret genom katedralen medan en nunna sjong "Narmare Gud till dig"

Starkaste tvivlet pa resan: Nar jag knappt kunde stodja pa min fot och hade 11 mil kvar att ga

Basta matupplevelse: Serranoskinka och blackfisk

Varsta matupplevelse: Konstiga roror i Barcelona

Extasogonblick: Uppe pa hogsta Camino-punkten i bergen

Angestogonblick: Nar jag blev attackerad av vaggloss

Basta insikt: Jag ar stark, glad och nojd med livet. Jag alskar mitt liv, manniskorna i det och mig sjalv. Jag skulle inte vilja andra nagot som hant pa vagen. Allt som hant i mitt liv har tagit mig till punkten dar jag befinner mig idag.

 Jag kanner forst och framst en stor tacksamhet mot livet. 2011 kommer att fortsatta att vara ett magiskt ar! Nu far jag sluta skriva annars borjar jag grata av gladje. Dags att ga ut pa stan igen och leta sig fram till en mysig restaurang.

Gnothi Seathon! Si vis amari ama! Jag ar sa glad att jag har hallt fast vid dessa forhallningssatt till livet.

Nu ar jag i Santiago!

Igar kom jag fram till den heliga staden efter drygt 22 mils vandring. Plotsligt uppenbarade sig katedralen framfor mig. Idag har jag varit pa pilgrimsmassa och sett ett gigantiskt rokelsekar svingas pa ett rep genom kyrkan. Jag har aven sett aposteln Jakobs reliker i en silverkista!

Santiago ar som en sagostad. Det ar som att leva pa medeltiden. Kyrkklockorna fran katedralen ljuder hela dygnet och de sma granderna vimlar av liv. Arkitekturen ar fantastisk. Jag befinner mig i en drom! Hotellet jag bor pa ligger bara 2 minuter fran katedralen och rummet har stenvaggar vilket bidrar till den medeltida kanslan. Jag har dock aven en stor sang, tv och frasch dusch, vilket ar uppskattat efter diverse vandrarhem.

Jag ar glad och stolt! Det har har varit en fantastisk upplevelse och jag har lart mig manga saker om mig sjalv. Jag har aven lart mig mycket om vandring, religion och spansk kultur.

Imorgon flyger jag hem - nojd och glad. Jag kan dessutom nastan ga normalt nu sa det kanske blir lite mer sommarfirande i Sverige! (Om det inte innebar langa trappor, for da gar jag fortfarande som en 90-aring...)

For ovrigt har jag blivit ett matvrak... Aahhh, all underbar mat jag har atit. Jag skulle kunna skriva ett blogginlagg bara om det. Jag ser redan fram emot middagen.... 

Fantastiskt!

Nu mina vanner ar det mindre an en mil kvar. Jag trodde eventuellt att jag skulle klara det idag, men istallet tog jag och en sydafrikansk kvinna som jag har traffat in pa ett lite finare hotell nar det var en halvmil kvar till Santiago. De sista milen ar forfarligt langa och vi ar forfarligt trotta. Dessutom sa har kvinnan, Pam, gatt anda fran Franrike!

Dagens markligaste upplevelse var att vi utsvultna haltade in pa en jattefin restaurang med vita dukar, blommor pa borden och pingvinkypare. Josses, jag trodde inte att de skulle slappa in oss, men det gjorde dem. Jag ursaktade mig for min smutsiga klader, ryggsack och stavar, men de sa att jag inte skulle tanka pa det. Som tur var sa var de vita bordsdukarna sa langa att de gick ned till golvet sa jag kunde ta av mig skorna och gomma mina stinkande fotter dar. Sen at vi en fantisk treratterslunch/middag bestaende av musslor i spaghettisas, wienerschnitzel och crepes. Dessutom vitt vin till! Fantastiskt uppfriskande. Dessutom lat Pam inte mig betala en krona for hon havdade att utan mig hade hon inte klarat dagen. (Hon har ont i bada benen.)

En sak jag har vantat pa som ALLTID hander nar jag ar utomlands ar skumma insektsbett och idag kom dem. Jag vaknade inatt av att det kliade overallt. Idag sa ser jag ut som en salami pa armarna, i ansiktet och litegrann pa benen. Da pratar vi om stora blafffor. Som vanligt... jag tror jag ar allergisk mot utlandska myggor, skalbaggar eller vad det nu ar.

Imorgon, mina vanner! Da, da, da ar jag faktiskt i Santiago. Da ska jag besoka katedralen, grata en skvatt, fixa mitt pilgrimsdiplom, ta in pa ett hyfsat hotell och sen shoppa, shoppa, shoppa!

Insikt: Att ga Santiago-leden ar nagot alldeles speciellt och jag ar sa glad och stolt for att jag ahr gjort det, men ack, vad jag ar glad att jag far aka hem pa onsdag. Tanken pa att fa kora bil, sova i egen sang och slippa ga ar lockande. :-)

Vad ar det som gar och gar och gar, men aldrig kommer till Santiago?

Dagens gata mina vanner: Vad ar det som gar och gar och gar, men aldrig kommer till Santiago? 2 mil idag, men det ar fortfarande 4,5 mil kvar. Det borjar bli lite segt. Jag langtar efter att fa komma fram till den fantastiska katedralen. Idag har jag varit inne i tva kyrkor och hamtat kraft och energi. De ar fantastiskt vackra de katolska smakyrkorna som finns overallt pa landsbygden. I en av kyrkorna spelade de musik ocksa och jag kande mig helt fardig, men nej, inga tarar fore Santiago. Det har varit nara nagra ganger bade vad galler gladjetarar och tarar over en varkande fot i osregn, men jag har inte fallit till foga. Pa det stora hela ar jag helt exhalterad och den har resan ar nog det markligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det kommer absolut bli en av de saker som jag kommer att vara mest stolt over.

Men som sagt, nu far det garna ga lite snabbt de sista dagarna. Efter katedralen i Santiago antar jag att jag kommer att stanna lika tvart som Forrest Gump och saga: "Jag tror att jag gar hem nu." (Fast jag tar flyget!)

Insikt: Jag ar beroende av karlek och vanskap och det ar jag stolt over. Det ar viktigt att man kan vara ensam, men det ar anda viktigare att man kan vara tillsammans med andra och valja vagar som sammanlankar livet med andra manniskors liv. Alla moten - det ar livet. Som jag skrev i en av mina sanger for ett tag sen: "Leva fri ar inte leva ensam." Att kunna vara fri tillsammans med andra manniskor - det ar akta frihet.

Hoppsansa, en svensk!

Idag har jag traffat den forsta svensken pa resan. Hon blev som en raddande angel eftersom jag borjar bli lite trott och det gick mycket uppfor. Dagens etapp kallas tydligen for benknackardagen sa ni forstar... Men nu ar det bara 6, 5 mil kvar. Jippi! Jag befinner mig nu i Palais de Reis som ar den sista lite storre staden innan Santiago. Har har jag atit god lunch tillsammans med svenskan och fatt en harlig, mjuk sang. Att det fanns internet var ju inte heller sa dumt. For ovrigt laser jag med stort intresse en bok av en japansk forfattare.

Dagens basta: Tonfisksallad, tonfiskgryta och vitt vin. Nar jag insag att kvinnan jag pratade engelska med var svensk!

Insikt: Allt gar bara man vill det tillrackligt mycket. Jag har klippt ut begreppet "ge upp" ur min ordbok for manga ar sedan. Nu ar jag overtygad om att det var ratt sak att gora. Vada "ge upp"? Det finns helt enkelt inte. "Change your mind and you change your thought." Jag kanner att jag borjar fa kontakt med utstarka, gamla kvinnliga krafter...



En kloakrattas bekannelser...

Just nu, eller ja, snarare hela dagen har jag kannt mig som en liten kloakratta. Blot, smutsig och med en lite halvrutten stank omkring mig. Idag har jag gatt ca: 1,5 mil och detta i mestadels osregn. Jag har varit pa bra humor hela dagen, men det var lite jobbigt faktiskt. I synnerhet som fotter och allting blev blott och vagen stundtals blev lerig. Men foten borjar ordna till sig lite faktiskt. Visserligen tog jag en spansk, stor, skum varktablett som jag kopte igar. Man fick bara ta tva per dygn sa jag antar att den verkligen var stark. Men nu nar effekten borjar avta kanner jag faktiskt att det ar lite skillnad. Jag har knappt vagat titta pa den under dagen, men jo svullnaden har gatt ner lite. Jippi!

Har idag gatt i liknande landskap som de gor i Sagan om ringen nar de vandrar genom skogarna tillsammans med enten. Jag ar hanford av landskapet och hur omvaxlande vagen ar. Jag har aven passerat stenen dar det stod de magiska sifforna: 100 km (till Santiago). Fem dagar till sen sa ska jag nog vara i mal.

Nu sitter jag pa ett harbarge med tillhorande restaurang mitt ute i skogen. Det stod i guideboken att invanarantalet i "byn" uppgar till en person. Ja en! Snart ska jag ata tapas och klappa mig sjalv pa huvudet for att jag ar sa duktig.

Dagens basta: Att gomma sig undan regnet samtidigt som jag klappade en katt. Jag traffade danskar nar jag at lunch. De forsta skandinaverna pa 12 mil.

Insikt: Livet ar faktiskt som en vandringsled. Ibland gar det upp och ibland gar det ner. Ibland gar man tillsammans med andra, men oftast ensam. Ibland har man ont i foten, ibland inte. Jag lar ju inte vara den forsta som gor den jamforelsen, men i alla fall...

Buen Camino! Imorgon kommer jag att passera den lite storre byn Portomarin om nagon vill se pa kartan.

Nu vet jag!

Tre varktabletter, en elastisk fotbinda och 1,3 mil senare... Nu vet jag efter den har dagen att jag kan gora saker av ren viljekraft. Redan igar borjade det gora ont i min vanstra fot. Jag vet inte varfor. Kanske for att jag har gatt 11 mil... Hmm... det kan vara det. Hursomhelst var den sista milen forfarlig, fast jag hade tre goa pilgrimer som peppade mig. Idag nar jag vaknade kunde jag knappt sta upp. En 90-aring hade kunnat ta sig fram snabbare an jag gjorde de forsta tre kilometerna. Jag tankte att det har kommer aldrig att ga! Men det gick!

Igar var jag i en fantastisk liten by som lag runt ett stort kloster. Samos hette den. Idag har jag lyckats forflytta mig till den lite storre staden Sarria. Det ar fint har ocksa, men efter ca: 8 timmars vandring ar man ganska trott pa kvallen och vill inte vandra runt sa mycket mer.

Nu har jag gjort halften av vandringen och dessutom kopt "strong painkillers" pa apoteket har, sa joda, jag ska allt ga de resterande 11 milen. Buen Camino! Jag vill, jag kan och jag ska. Nu kanns faktiskt foten lite battre. Eller ar det for att den har ramlat av? ;-)

Dagens basta: Fantastisk natur hela vagen. Sag en stork i ett hogt storkbo som pratade med sin fru. Att jag vet att jag kan overvinna mig sjalv.

Insikt: I princip alla manniskor langs med leden ar fantastiskt snalla och omtanksamma. (Forutom en marklig man och hans flickvan som jag motte pa ett harbarge. Han havdade att han sag min sjal, men jag insag att han var galen nar han borjade tala om rymdvarelser, jordens undergang och att sinnet ar detsamma som djavulen. Dessutom skrattade han hanfullt at allt jag sa. Inga mer galna profeter langs med vagen, tack. Detta paret ville inte ens saga sina namn och varifran de kom eftersom de havdade att de levde i en annan dimension. Mannen behovde dricka tre flaskor vin for att kunna sanka sig till min niva sa att jag skulle kunna forsta honom. For att vara arlig, javla galningar!)

Ha det bra sa hors vi igen nar jag har haltat ivag nagra mil till!

Nagonstans i bergen

Nu har jag paborjat vandringen pa riktigt. Igar morse kom jag fram med nattbuss fran Barcelona till Ponferrada. Det var extremt svart att hitta leden inne i staden, men en snall pilgrim fran Kalifornien hjalpte mig. Sa snart jag var pa ratt vag sa borjade aventyret, men det var inte forran jag kom ut pa landsbygden som det kandes sa.

Nu sitter jag pa ett harbarge nagonstans i bergen. Vega de Valcarce heter denna lilla by som inte ens ar en by. Jag sover i en sal med ca: 25 andra pilgrimer. Snart ska vi ata en gemensam middag vid ett stort bord. Det ar lite klosterkansla over det hela. Jag ar glad att jag stannade har. Det blev nastan 3 mil idag och hade jag gatt langre sa hade jag fatt ga i osregn. Forhoppningsvis blir det battre vader imorgon. Annars sa har jag ju min lilla poncho. Jag kopte dessutom en fleecejacka och ett par tjocka traningsbyxor idag i Villafranca. Det ar namligen inte sa varmt alltid har.

Jag borjar fa in ratt pilgrimskansla. Det ar fascinerande det har. Det kanns stort att ga pa leden och man har liksom en inneboende drivkraft att vilja komma vidare.

Dagens roligaste: Jag sag tva storkar!

Dagens insikt: Utan mansklig kontakt med trevliga manniskor skulle jag blivit galen efter ett dygn. Tur att sa manga ar goa har. T.ex. fick jag mina klader 70 kr billigare bara for att jag var pilgrim.

Bueno Camino! (Sa sager man nar man mots pa vagen!) Det betyder nagonting i stil med att ga i frid.

Barcelona = Extas

Mina vanner, jag kunde tydligen inte halla mig borta fran bloggen sa lange. Eller jo, visst kan jag det, men jag vill inte. Jag har namligen lite dotid i Barcelona innan min nattbuss gar. Hoppas ni forstar vad jag skriver. Det ar ju alltid lite svart att skriva pa svenska utan tre viktiga bokstaver.

Barcelona har varit fantastiskt. Jag tror aldrig att jag har blivit sa fortrollad av en stad forut. Nej, det ar nog sa kan jag saga utan overdrift. Barcelona ar nagot helt speciellt. Jag har i princip varit i extas sedan jag kom hit. Vilka byggnader och vilken arkitektur! Vilka trevliga manniskor! Vilken fantastisk mat! Vilken natur! Vilka strander! Vilket hav! Oj oj oj.... flera ganger har jag knappt kunnat tro mina ogon. Som t.ex. nar Sagrada Familia tronade upp sig mitt i staden. Eller nar jag sag ett vattenfall i en park i centrala staden.

Jag ar stolt over att jag klarar mig sjalv och for att jag inte kanner mig sarskilt ensam. Darmed inte sagt att jag inte saknar er, mina goingar! Man inser ganska snabbt nar man reser pa egen hand hur beroende man ar av mansklig kontakt. Sa insikt nummer ett pa resan ar: No man is an island. Det visste jag forstas forut, men nu ska jag aldrig glomma det.

Jag tror inte att det finns internet pa den spanska landsbygden, men kanske... I vilket fall som helst - hej sa lange!

Nu reser fröken Marcusson

"Nu reser Pelle Sjöskum till Söderhavets ö och Lasse Solsken är kapten på skutan..." Så sjöng alltid farfar för mig när jag var liten. Men nu blir det fröken Marcusson som ska resa till Spaniens land för att pilgrimsvandra.

Jag har haft en fantastisk semester hitills och den senaste veckan har varit makalös. Somriga aktiviteter och underbara människor dvs. full fart hela tiden. Men nu  blir det något annat ett tag.

Jag är nervös och pirrig, men också oerhört förväntansfull... Vi hörs kanske längs med vägen. Det kan ju finnas internet...

Bara det allra nödvändigaste?

Fröken Marcusson har idag handlat inför pilgrimsresan. 1100 kr på Stadium var ju inte så farligt med tanke på att jag skulle ha livsnödvändiga saker såsom reselakan, sovsäck, vattenflaska m.m. Men märk min förvåning när jag handlade för 1200 kr på Apoteket!? 1200 kr, hur i hela friden gick det till? Jag köpte ju bara det allra nödvändigaste. Var det dyrt eller är jag hypokondriker? Med hjärtat i halsgropen köpte jag till sist en käck liten solhatt. Nu börjar jag få in rätt känsla. Det här ska bli så härligt!

Som sagt var - bara det allra nödvändigaste...

Livets mening

Livets mening? När ni frågar så snällt så måste jag såklart svara. Det är inte talet 42. Livets mening är att utvecklas genom att älska och kärlek uppstår genom människors fantastiska möten. Nu talar jag om kärlek i vid bemärkelse för kärlek är ett paraplybegrepp som kan innefatta mycket.

Johannesnatten

Imorgon är det midsommarafton och tillika har Johannes Döparen födelsedag. Därför kallas ofta midsommarnatten för Johannesnatten. Jag har alltid tyckt att Johannesnatten låter så mystiskt och trolskt. Gissa vem som ska kliva över gärdsgårdar och plocka blommor att ha under kudden. Ja, jag! Så mycket som jag drömmer nuförtiden borde det kunna fungera det här året. Jag får vara försiktig med snapsarna bara för ett annat år när jag skulle göra det så fastnade jag i ett taggtrådsstängsel, skrek till och så var allting förstört. Det är ju nämligen så att man inte får utstöta något ljud under blomsterplockningen heller, inte nog med att man ska hoppa över sju gärdsgårdar och hitta sju olika blommor. Med tanke på att jag har gjort den här ritualen nästan varje år sedan mitten av 90-talet borde det väl vara dags för ett omvälvande resultat snart?

För övrigt ska det bli underbart att fira midsommar. Smörgåsbord, fåniga lekar, poängpromenad, "Mössens julafton" på vevgrammofon runt midsommarstången... Traditioner är till för att hållas vid liv. :-) Glad midsommar till er! Det är en dag för tidigt, men om några timmar lämnar jag civilisationen och datorerna bakom mig. Återvänder hem på måndag.

Rastlös

Jag tycker inte om att vara rastlös. Jag hatar att vara rastlös, men det blir alltid så här de första veckorna på semestern. Sen finns det ju några andra bidragande orsaker till denna rastlöshet också. Det som är bra i sammanhanget är i alla fall att jag har prickat av nästan allt på tråkigt-men-måste-göras-listan.

för övrigt önskar jag att livet vore som en fjärrkontroll dvs. att man kunde stoppa, snabbspola bakåt och framåt och pausa vid behov. Att ha möjlighet att hoppa fram och kolla vad scener långt fram i filmen visar hade inte heller varit så dumt. Som sagt, jag är rastlös. Dags att försöka bete sig lite mer som en fiskare dvs. stå ut med att sitta och vänta på gammelgäddan i dagar, veckor och år, men samtidigt vara lugn när hon hugger på betet. Sedan lugnt och metodiskt dra in henne och prisa sin tålmodighet.

Besatt

Jag är besatt. Av halloumiost. Riktigt kusligt. Jag kan äta hur mycket som helst, morgon, middag och kväll.

Ackompanjatör

Fröken Marcusson har idag ackompanjerat musikern och låtskrivaren S-M på Dubliners i Göteborg! Det ni! Låten i fråga var "What a wonderful world". Eftersom fröken Marcusson är lite blyg vad gäller scenframträdanden behövdes det lite konstruktiv peppning och en spark i ändan av S-M. Nu känner sig dock fröken Marcusson stolt och glad och kan nog tänka sig att köra en eller ett par av sina egna låtar där nästa vecka. Men framförallt är hon stolt över sin fantastiskt begåvade och modiga vän S-M. Mot nya musikaliska mål! Det gäller att inse att man kan...

För övrigt har jag hunnít med följande på de fyra semesterdagar jag har haft:

• Fika med J och E och S-M
• Fika med pappis
• Utflykt till Kungälv, middag och bio med T
• Utflykt till Äskhults by med pappis och farmor där det fikades och klappades hästar
• Myskväll med S-M
• Frukost med T
• Shoppingrunda med J och E
• Diverse småpyssliga sysslor i hushållet såsom städning, diskning, inköp och strukturering
• Många avsnitt av Rederiet

På gott humör

Jag älskar mina vänner! Jag älskar min familj! Jag älskar mitt jobb! Jag älskar min lägenhet! Jag älskar sommaren! Jag älskar musik! Jag älskar film! Jag älskar böcker! Jag älskar mitt liv! Vad jag försöker säga är nog att jag är riktigt, riktigt glad och känner en stark kärlek till hela universum just nu!

För att citera Goo goo dolls: "The end of fear is where we (läs I) begin." Just så. Ingen rädsla. Att släppa rädslan och kasta sig ut leder till nya segrar. Tack för att jag  befinner mig just här, just nu! Tack till er som hjälpt mig hit och tack till mig själv.

Åhh, fy för otäcka gamla damer i sorgslöja

Idag såg jag filmen Insidious på bio. Fy säger jag bara... hemska överraskningseffekter från början till slut. Jag skakade både under och efter filmen. Det värsta var att det var en gammal läskig död tant i sorgslöja som hade en central roll i filmen. Jag hatar otäcka tanter! Ända sen jag var liten har jag haft en rädsla och det är att jag skulle komma hem en mörk kväll och märka att det sitter en läskig gammal dam med tomma, onda ögon och stirrar på mig, klädd i sorgslöja och fullständigt tigande. Usch! Därför kan man ju inte direkt säga att den här filmen var så värst bra för mig att se. Det hade varit trevligt att slippa sova ensam inatt. Stackars mig... :-)

Konversation i kassan på Coop Konsum

När jag skulle handla idag kände jag mig verkligen väl bemött. Följande konversation utspelade sig mellan kassörskan och mig:

Kassörskan: Var det bra så?

Helena: Nej, jag skulle vilja ha på 100 kr mer än beloppet.

Kassörskan: Nää, det går inte. Det ska inte komma här och sno pengar från min kassa!

Helena: Öhh, okej. Men då hoppar vi över det. (sticker ner kortet i kortläsaren)

Kassörskan: Men du kan inte betala med kortet.

Helena: Va? Vadå, kan jag inte betala mina varor med kortet? Jag ska ju inte ha den extra hundralappen.

Kassörskan: Suck! Sätt ned kortet då och försök.

Kortläsaren: Jag vill inte vara snäll idag.

Helena: Det går inte.

Kassörskan: Du får gå och ta ut pengar! (uppmanande, arg röst)

Helena: Javisst, men jag kunde ju inte veta att er kortläsare inte fungerade idag. Det sa du ju inget om.

Kassörskan: Du får plocka ner dina varor och så får jag parkera köpet. Men jag kan bara parkera tre köp och du är den fjärde.

När jag kom tillbaka var kassan tom och jag ställde mig på nytt i kö för att få min matkasse. Men det gick förstås inte eftersom jag då var i fel kassa. Men en snäll kassör förbarmade sig och tog mig emellan så att jag slapp köa en tredje gång. Sen hörde jag en len röst bakom mig: "Jag är så ledsen över att det inte fungerar. Skulle du kunna tänka dig att gå till automaten och ta ut pengar?" Det var en annan kassörska. Det är väl så man ska bemöta kunder, inte sant?! Men det har nog inte kassörskan som expedierade mig förstått. Undra om några charmkurser har lediga platser kvar i sommar...

Pigg semesterfirare... eller inte!

   
                     

Zzzzzzz.... zzzzzz.... zzzzzz..... zzzzzzz.... Vadå? Va? Förväntar ni er att jag ska blogga något idag?  Räcker det inte med bilden som visar att jag är strängt upptagen idag? Zzzzzzzz.... zzzzzz.... Äsch, ett citat till massorna då. Jag säger som Greta Garbo i filmen Grand Hotel från 1932: "I think I´ve never been so tired in my whole life."

Zzzzzzzemester!

Jag har semester i två månader! Nöjd och glad lämnade jag ett nästan färdiginrett rum (nu utan skoavtryck på väggarna) och körde för sista gången i sommaren den tråkiga E45:an tillbaka till Göteborg. Nu ska jag slappa, slappa och åter slappa och göra allt det där som jag har sparat. Det finns mycket, mycket att se fram emot den här sommaren. Zzzzzemester!

Tjädern Holger och jag

En dag i effektivitetens tecken. Jösses, vad jag har sprungit runt idag. På egen hand har jag flyttat fem stolar, en fotölj, en papperskorg, ett runt bord och fyra fullpackade flyttlådor från mitt rum på nedervåningen till mitt nya rum på övervåningen. Vi pratar alltså om min arbetsplats. Igår målade jag två väggar lila i mitt nya rum eftersom det såg så förfärligt tråkigt ut innan (man fick associationer till Sven Stolpes roman I dödens väntrum). Men nu ser det så fint ut och jag flirtade lite med flyttgubbarna så att de hjälpte mig att sätta in ett glasskåp också. Sen mina vänner, som grädde på moset, hämtade jag vad jag alltid velat ha från skolans källare, men varit för snäll för att ta förut: den uppstoppade tjädern från forna tiders biologilektioner. Han står nu avdammad uppe på mitt glasskåp och ska blicka ned på eleverna i höst. En kollega hjälpte mig att hitta på ett passande namn, nämligen Holger. Vilka pedagogiska stordåd vi ska utföra tillsammans under nästa läsår! Jag och Holger Tjäder är mycket nöjda med rummet vi ska husera i och imorgon ska det möbleras och struktureras ordentligt. Sen ska vi ta semester. Jippi!

Så här såg Holger ut när han levde på 70-talet... Nu är han mer luggsliten.

Böcker, böcker och åter böcker

Jag läste en så bra bokblogg med massa roliga fyll-i-frågor så jag var bara tvungen att kopiera det och själv fylla i. Det är förresten dags att det handlar lite om litteratur här på bloggen. Jag är ju trots allt svensklärare. Det blev skumma typsnitt och svårläsligt det här, men jag orkar inte vara perfektionist idag.

Senast lästa: ”Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafón. Det var J:s val till nästa bokklubbsmöte. Oj, vilken roman. Den gick ju inte att släppa. Det var en sån där bok som jag var tvungen att läsa på rasterna på jobbet.

Senast köpta bok: Också ”Vindens skugga” som jag köpte både till mig själv och till mamma på Mors dag.

Senast lånade bok: ”Spill” av Sigrid Combüchen. Min gudmors rekommendation.

Senast fådda bok: Hmm… ”Kafka på stranden” av Haruki Murakami

Favoritbokhandel: Gillar adlibris. Bra utbud och billigt.

Favoritbibliotek: Mitt eget såklart! Där finns både böcker och film.

Antal lånekort: 1

Använder som bokmärke: Många olika saker, allt från snygga riktiga bokmärken till kvitton och taxöronsvikning.

Favoritfärg på bok: Lila

Favoritmat/snack vid läsning: ost

Favoritdryck vid läsning: Brämhults hallondryck

Favoritställe att läsa på: sängen eller hammocken

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Jag läser alltid flera böcker samtidigt så jag är lite varstans.

Den här boken köper jag till en förälder: Båda mina föräldrar är allätare med många intressen så det kan variera.

Den här boken köper jag till min bästa vän: ”Den som vandrar om natten” av Marianne Fredriksson

Den här boken köper jag till en partner: ”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät” av Paolo Coelho

Favoritgenre: Introspektiva romaner

Favoritformat: Lätta böcker

Författarfavorit: Paolo Coelho och Marianne Fredriksson

Den tjockaste bok jag läst: ”Det” av Stephen King

Den tunnaste bok jag läst: Någon Pix-bok.

Favoritljud när du läser: Trädsus

Favorittidning: Nära

Prenumererar på: Nära

Favoritbokblogg:  Frids bokrecensioner

Min sämsta läsning någonsin: ”Röda rummet” Av August Strindberg. Ansedd som en av den svenska litteraturens största böcker. Öhh… va?

Mitt bästa bokminne: När mamma läste ”Mio min mio” av Astrid Lindgren för mig för första gången.

Senaste bokfyndet: En bok om att pilgrimsvandra i Spanien.

Senaste impulsköpta bok: ”Med havet emellan” av Robin Pilcher. Loppis på jobbet…

En bra bok att ge bort: ”Gissa hur mycket jag tycker om dig” av Sam McBratney. Passar alla åldrar.

Bokgenre som jag undviker: Otäcka barndomsskildringar.

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger bort.

Så här håller jag koll på vad jag läst: Ibland använder jag boktipset.

Så här sorterar jag min bokhylla: En viss systematik finns. Jag skiljer på religion, svenska och romaner och film. Och kokböcker. Typ…

Nästa bok jag ska läsa: Ett berg av böcker bredvid sängen. Vet inte vilken jag ska börja med. Förresten, jag får läsa klart ”Kafka på stranden” först…

10 tydliga tecken på välbefinnande

1. Onaturlig energi. Idag var jag uppe fem, körde till jobbet, dukade långbord, fixade med pc-kanonen i kyrkan, kompade tre klasser och skötte tekniken under skolavslutningen, målade två väggar i mitt nya klassrum, körde 12 mil till studentfirande och så hem igen... Nu är klockan halv elva.

2. Jag ler hela tiden små underfundiga leenden.

3. Jag vill sjunga hela tiden och längtar efter att kunna sitta vid pianot i timmar. Idag blev det bara en stund nu på kvällen, för jag vill inte störa grannarna efter tio.

4. Kreativiteten flödar. Ny låt färdig och jag känner att det finns mer.

5. En stark känsla av lugn, harmoni, trygghet, glädje och extas i en trevlig blandning.

6. En känsla av att jag har kommit väldigt långt med mig själv på ett år. Jippi!

7. En kalender fulllspäckad med trevliga aktiviteter tillsammans med underbara människor.

8. Jag vill se på film hela tiden... fast det hinner jag ju inte innan semestern nu så det får vänta.

9. Min lägenhet ser ut som ett slagfält, men jag bryr mig inte om det utan kliver över grejerna istället.

10. Allmän extas

Dags att fälla ut landningsstället!

Förra veckan har varit en av de finaste veckorna i mitt liv så här långt. Den kvalade med säkerhet in på tio-i-topp-listan. Och det vill inte säga lite med tanke på hur mycket roligt jag har haft i mina dar. :-) Men nu är det dags att fälla ned landningsstället och ta det lite lugnt. Jag var så trött idag så att jag fick stanna vid sidan av vägen och sova i tio minuter för att orka köra vidare hem från jobbet. Riktiga zombies skulle bli rädda för mig idag. Väl hemma däckade jag gott framför tv:n och en snacksbox från Mc Donald´s. Jag vaknade för en stund sen av att jag petade mig själv i ögat. Men nog om det. Varför detta zombietillstånd? Här är listan på diverse trevligheter från veckan som gått.

1. Igår blev jag invigd i Ekmansällskapet. Jag fick avlägga inträdesprovet i ett lusthus ute på Djurgårn. Styrelsen kom fram till ett jakande beslut och sen blev det bubbel och diplomutdelning. Allt för lilla mig... Det var en fullständigt fantastisk upplevelse och nu väntar nya tider av engagemang. Fram för Hasse Ekman, Lilla Märta och mig. :-)

En glad Ekmaninna

 2. Pilsnerfilmpicknick med likasinnade cineaster och entusiaster. Att döma av bilden ovanför så inser ni förstås att det var på blodigt allvar. Dvs. inga 2000-talskläder där inte. Nej, tidsenliga kläder och vevgrammofon  - det var det som gällde.

                                     

3. Bad och sommarpromenad på Lidingö med C. och A. Det var en riktig sommardag i lördags och då fick det naturligtvis bli ett bad. Så fick jag inviga min nya baddräkt också.

                                    

                  

4. Trevligheter med sveriges cineast nummer två (jag är naturligtvis etta) Seo. Återigen finns Hasse Ekman med som en osynlig länk. Hasse Ekman är mannen bakom allt!

                       

5. "Titta blott på min figur, smärt och smidig eller hur? En och var kan se som möter mig så här att fröken Chic jag är." Det är roligt att gå omkring i 40/50-talsutstyrsel ibland. Fantastiskt kul? Vad tycker ni - ska jag döpa om bloggen till fröken Chic eller ha kvar Marcusson? ;-)

                                 

Oj, oj, oj... vad fantastiskt roligt allting kan vara. Och semestern har inte ens börjat ännu...

Intensiv vecka

Jösses, vad veckan har gått fort! Jag har i princip bara jobbat, ätit och sovit med lite undantag för ett pubbesök i torsdags. Nu är jag i Stockholm igen. Igår åkte jag ut till Lidingö så det blev ett härligt morgondopp i Östersjön imorse. Nu är jag tillbaka i innerstan igen. Loppisrundan för några timmar sen bar frukt. Nu har jag hittat en hatt som matchar till 50-talsklänningen. Låt det nu bli sol imorgon också så blir jag supernöjd!

Jag har haft människor omkring mig dygnet runt sedan i söndags, så det känns riktigt skönt att få blogga lite i lugn och ro och rensa huvudet innan det är dags för att sticka ut näsan på stan igen. 

En smärtsam dag

Idag skulle min vän Pierre Gunnar Michael Sandin ha fyllt 50 år. Det skulle ha varit en dag fylld av glädje och födelsedagsfirande. Istället är det en smärtsam dag präglad av sorg och saknad.  För Pierre finns inte längre. Det var snart ett år sedan han lämnade sin familj, mig och övriga vänner och bekanta. Världen blir sig aldrig lik mer. Han fattas.

Det är kanske tur att jag har haft så mycket att göra idag och att det fortfarande är saker kvar. Annars skulle jag bara sitta och fundera. Jag tänker alltid på Pierre när jag lyssnar på Nickelbacks låt "If today was your last day". Det är viktigt att betänka hur kort tid vi har på jorden och att inte ta för givet att alla omkring oss ska finnas där för evigt. Därför gäller det, hur klichéaktigt det än låter, att ta vara på varje dag.

Nedräkning...

Det är inte många dagar kvar. På söndag äger invigningen till Ekmansällskapet rum för mig. Juni har börjat fantastiskt och kommer förmodligen vara en månad av fullständig fröjd. Nu har jag packat ihop mig redan inför veckan och helgen för jag kommer stanna i Trollhättan till på fredag och sen bara hoppa på tåget till Stockholm. Hoppas nu att jag inte har glömt något viktigt. Min 50-talsklänning och kameran är i alla fall med och det är ju det viktigaste. :-) 

Pierre, du skulle varit med och blivit invigd i sällskapet du också. Det var inte meningen att jag skulle göra det här ensam. Du är saknad varje dag... Men jag ska göra mitt bästa för att verka för Hasse Ekman i den anda som du hade velat.

Tribut till muminmamman!

Jag har hittat världens bästa citat och det är ingen mindre än muminmamman som säger det: "Jag vet att vad som helst kan hända närsomhelst. Därför är jag helt lugn." Ligger det inte en fantastisk livsvisdom i de orden? En visshet om att det att leva innebär att finna ro i kaos och inse att man lever sitt liv i stormens öga och när som helst kan dras med av vindarna. Men man låter inte det göra en modfälld. Jag har bestämt mig för att försöka bli som muminmamman och sträva efter att vara så lugn. Heja muminmamman!

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.... eller nej, för övrigt inser jag att det faktiskt finns många fantastiska män kvar på jordens yta. Jag trodde att det släktet var närmast utdött. Nu vet jag att så inte är fallet och detta gör mig glad. Man bör inte bli blaserad innan man har fyllt trettio. Eller vad säger ni?! :-)

Unwritten

Ny låt på g, komponerad på ett ostämt piano hemma hos min gudmor. Det finns få känslor som går upp emot den lycka jag känner när jag skapar något. Låten som håller på att bli skriven heter "Unwritten". Tack Stockholm för inspirationen. Tur att jag återvänder hit redan nästa vecka.

Jävla förbannade flugas!!!!!

Klockan sex började en fluga att plåga mig genom att landa på mig och gå omkring och spatsera. Ni vet hur det är. Man inser att det är en fluga och att man borde slå ihjäl den, men man är inte riktigt vaken så man orkar inte göra något åt saken. Så detta jävla förbannade flugas fortsatte i fyra timmar att ha roligt med mig. En slutsats är dragen: Flugor är intelligenta djur, jävligt intelligenta. 

Några blad kvar att fylla i!

"Today is the day where your book begins. The rest is still unwritten."

Så står det på gårdagens fynd dvs. en tavla som jag ska sätta på lämpligt ställe i mitt hem. Just nu känner jag mig som en bok där bara de allra första sidorna är ifyllda. Det är en härlig känsla. Jag mår så otroligt bra. Tack alla ni som gör mitt liv till ett mirakel. Ni vet vilka ni är. :-)

Sjung om studentens lyckliga dar...

Studentfiranden är vackra och vemodiga Det känns glatt och sorgligt på samma gång. Jag vet inte riktigt varför. Det har väl delvis med nostalgi att göra. Man minns sin egen student och tänker på tiden som flytt. Eller det att man ser alla förväntansfulla ungdomar som ska ut i livet. Ungdomlig hoppfullhet är vackert.

Igår tog en god vän studenten och det blev en härlig dag i alla avseenden. "Låtom oss fröjdas i ungdomens vår." Jaaaaaa! Och ung är man så länge man känner sig ung.

Nu blir det snart sightseeing i Stockholm. Jag känner mig förväntansfull och ledig.

Stockholm i mitt hjärta

Stockholm är en trevlig stad. Inte så trevlig som Göteborg förstås, men jag ser fram emot att få en fin vistelse där under Kristi himmelsfärdshelgen. Det är bara Stockholms Central som är ett gudsförgätet ställe. Resten är mysigt. Redan imorgon bär det av. För första gången i mitt liv har jag tagit en dag ledigt från jobbet. Det finns en första gång för allting. :-) På onsdag blir det studentfirande och sen blir det lite sightseeing och mycket kvalitétstid med goda vänner resten av dagarna. Hoppas nu att det blir fint väder för jag har nya klänningar med mig som jag vill använda.

Mission i Stockholm: Att hitta en fräck hatt från 40- eller 50-talet som matchar min 40-talsklänning och som jag kan ha på pilsnerfilmspicknicken om två veckor.

Kvinnlig kraft! Minns Hypatia!

Detta inlägg tillägnas den grekiska filosofen Hypatia (ca: år 350-415). Vilken kvinna! Matematiker, astronom, uppfinnare och filosof och anställd på Museion i Alexandria för att undervisa. Hon gifte sig aldrig utan levde för sitt läraryrke och för forskandet tillsammans med sin far. Inom matematiken och astronomin räknade hon ut massa viktiga saker som jag inte förstår eftersom jag är humanist, men det verkar ha varit enastående bedrifter. Hon var en fritänkare som avskydde dogmatiskt tänkande och blev genom sin strålande retoriska förmåga en ansedd person i staden Alexandra. Hon sägs även ha avfärdat en friare genom att ha gett honom en näsduk med mensblod på och ifrågasatt vad han älskade med detta. Andra friare avfärdade hon med orden: "Som filosof är jag gift med sanningen." Kort sagt: en modig och inspirerande kvinna! I sitt verk Historia Ecclesiastica, skriver den respekterade historikern Socrates Scholasticus följande:

"Det fanns en kvinna i Alexandria vid namn Hypatia, dotter till filosofen Theon och så begåvad att hon överträffade alla lärde i sin tid. Därför avancerade hon till den stol i filosofi inom den platonska skolan, som följer på Plotinus, och gav offentliga lektioner inom alla ämnen i skolan. Studenter från alla läger strömmade till, för hennes djupa kunskaper gjorde henne både seriös och orädd i sitt sätt att tala medan hon lugnt rörde sig bland såväl domare som vanligt folk utan farhågor. Hennes övergränsande anspråkslöshet lovprisades av alla."

Men vad hände? Naturligtvis fick hon inte vara ifred. I sammandrabbningarna mellan hedningar och kristna blev hon mördad. Agressiva kristna i ledning av biskop Kyrillos mördade Hypatia under fruktansvärd tortyr. Anledning? För hennes ogudaktighet och vägran att konvertera till kristendomen. Vissa saker är sig lika i alla tider dvs. att starka kvinnor är skrämmande för patriarkatet. Och segrarna skriver historien. Kyrillos blev helgon. Hypatia glömdes bort.

Se filmen Agora där hennes liv skildras. Som avslutning ett citat som tillskrivs Hypatia:

"Reservera din rätt att tänka, för t.o.m. att tänka fel är bättre än att inte tänka alls."

Riden av maran

Jag vaknade för några timmar sedan med förfärlig spänningshuvudvärk. Natten har varit fylld av mardrömmar om allt möjligt konstigt. Den värsta drömmen var att jag drömde att jag vaknade i min säng och såg en stor otäck manlig gestalt luta sig över mig. Först såg det ut som pappa (Vad säger Freud om det?) men sen insåg jag att det var en mördare och blev jätterädd. Oturligt nog kunde jag varken röra mig eller skrika eftersom en osynlig kraft hindrade detta. Usch! Men med tanke på att jag skriver detta på bloggen nu så antar jag att jag överlevde nattens fasor och att ingen annan än jag har varit i mitt sovrum inatt. Skönt i alla fall att jag har en yxa på armlängds avstånd ifrån sängen. Den duger gott att försvara sig med, både mot maror och män. :-)

Undrens tid är inte förbi

Undrens tid är inte förbi. Idag har fröken Marcusson fållat upp två gardinlängder. Det kanske inte låter som någon större bedrift, men då får vi ha i åtanke att fröken Marcusson hatade syslöjd i skolan, alltid har varit oduglig på allt som har med sömnad att göra (undantag korsstygn) och dessutom inte har rört en symaskin på flera år. Att trä en symaskin kommer jag förmodligen aldrig att lära mig. Det går över min förmåga. Hursomhelst, efter att ha lånat vännen S-M:s symaskin (färdigträdd med rätt färg på tråden) gav jag mig alltså på konststycket att fålla upp mina nyinköpta gardiner. Det gick!

Kan det vara så att jag trots allt har lite latent sömnadspotential  i mig? Vi får se hur det går när jag ska sy draperier till mitt rum på jobbet.

Nedräkning

Det börjar närma sig avresa till Spanien och pilgrimsvandringen. Snart är det bara en månad kvar. Det känns ännu mer på riktigt nu efter att jag idag har köpt flygbiljett hem från Santiago samt bokat två hotellnätter i Barcelona. Jag unnade mig ett hotell som låg centralt och hade en pool upp på taket. Eftersom jag ska vandra i sol och damm och sova på madrass på golvet i två veckor, meditera över kristendomen och möta mig själv i klar skepnad under, tror jag att det är lämpligt att börja med lite njutning i Barcelona.

Flygbiljett dit och hem - check

Hotell bokat - check

Packningslista skriven - check

Inhandling av saker på packningslistan och bokning av nattåg till Ponferrada har jag kvar...

Åtta anledningar till att vara glad just idag

1. Jag har fått min postorderbeställning från Haléns innehållande fyra underbara klänningar. Jag hade ju bara cirka 30 klänningar innan, så jag behövde några till.

2. Jag har en härlig helg med avslappning framför mig. Imorgon ska jag vara duktig och strukturera upp lite i all röra och alla måsten och sen ska jag bara ha skön egentid.

3. Jag har idag har fått flera söta kommentarer av elever om mitt pianospel och dessutom fått höra orden: "Du är den bästa fröken som finns!"

4. Jag har fått lyssna på S-M när hon sjöng på Avenyn och sen tillsammans med henne, E och I tagit en god drink på Dubliners.

5. Jag har en fantastisk roman att läsa klart som jag inte kan slita mig ifrån. (Johanna: Ja, det är Vindens skugga.)

6. Jag får äta pizza i sängen framför Rederiet.

7. Det är sovmorgon imorgon.

8. Det är bara fyra dagar kvar tills jag åker till Stockholm.

Med andra ord: Jag tror på ett liv före döden. "Denna dagen ett liv. Och ett sånt liv sen...", som farbror Melker sa.

"Vill du ligga med mig då?" - Kvinnornas version

Eric Amarillos låt är underbar. Men jag blev sugen på att skriva om texten så att den istället skildrar ett (småelakt) kvinnligt perspektiv. Håll till godo med min svarsversion. :-)

Om sanningen ska fram

Om jag lyssnar när du pratar,

svarar: ”Oh, så intressant.”

Om jag säger du är manlig,

och kan få mig att bli svag.

För kvinnor vill beskyddas,

om jag ljuger om sånt där.

Om jag säger jag vill bäras,

genom livet på din arm.

Om jag inte ringer upp dig,

när du festar utan mig.

Om jag låtsas att jag inte,

vill ha massa sms.

Om jag är självständig och stark,

men också vän och oskuldsfull.

Om jag är påhittig i sängen,

och aldrig tjatar.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram.

Om jag låtsas att jag inte

kör min bil så bra som du.

Om jag ber om hjälp med sånt

som det behövs ett verktyg till.

Om jag säger att jag inte

är så svag för romantik.

Faktiskt inte gråter floder,

framför Titanic.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Om jag alltid håller med dig,

fast jag tycker du har fel.

Om jag låtsas att jag bryr mig,

när du pratar om nån sport.

Om jag inte tvingar med dig

för att umgås med min släkt.

Om jag köper mig ett raff-set,

kanske tänder du på det.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då.

Tack och lov!

Tack och lov att mitt liv inte är som ett Rederiet-avsnitt: ytligt, billigt och fyllt med själviska och kriminella människor som sviker sig själva och andra. Och båten Freja är ju en riktig djurpark, inte en arbetsplats! Tack och lov att min egen arbetsplats är ett lugnt och harmoniskt ställe med fina människor. 

Här är listan på några saker som har hänt i de 54 avsnitt av Rederiet jag hittills sett och som jag är glad att jag slipper på mitt eget jobb. :-)

1. våldtäkt (Otäcka Viggo blir hög och våldtar KK i maskinrummet)

2. chefer som lägger sig i saker som de inte har med att göra (kaptenen säger t.ex. "Men är det verkligen så övertänkt?" när en anställd kommer för att berätta att han ska gifta sig och vill att hon i egenskap av kapten ska vara vigselförättare)

3. otrohetsaffärer med kollegor (jag har tappat kollen på vem som ligger med vem i Rederiet - när det gäller min egen arbetsplats är jag relativt övertygad om att statistiken är lika med noll)

4. utplacering av knark (Tänk er att ha kollegor som skulle vilja sätta dit en och lägga narkotika i ens tillhörigheter! Hemska tanke...)

5. kollegor som "tvingar" kollegor att delta i kriminell verksamhet t.ex. knarksmuggling, flyktingsmuggling, bilstöld och falskspel 

6. överge sitt liv för att bo på arbetet (I Rederiet jobbar alla jämt och åker från Stockholm till Åbo fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka...)

Jag säger det igen. Tack och lov för att mitt liv (och arbetsliv) inte är som ett avsnitt av Rederiet! Däremot så kunde ju mitt liv gärna få innehålla lite mer romantik och ... ja, lite annat smått och gott som man behöver för att må riktigt, riktigt bra. Det kanske ändå skulle vara trevligt att få kliva in i en TV-serie ett dygn eller två. I så fall skulle det nog få bli i Dr Quinn eller Lois & Clark. Eller i .... hmmm... nej, nu ska vi inte gå för långt här. :-)