Stockholm i mitt hjärta

Stockholm är en trevlig stad. Inte så trevlig som Göteborg förstås, men jag ser fram emot att få en fin vistelse där under Kristi himmelsfärdshelgen. Det är bara Stockholms Central som är ett gudsförgätet ställe. Resten är mysigt. Redan imorgon bär det av. För första gången i mitt liv har jag tagit en dag ledigt från jobbet. Det finns en första gång för allting. :-) På onsdag blir det studentfirande och sen blir det lite sightseeing och mycket kvalitétstid med goda vänner resten av dagarna. Hoppas nu att det blir fint väder för jag har nya klänningar med mig som jag vill använda.

Mission i Stockholm: Att hitta en fräck hatt från 40- eller 50-talet som matchar min 40-talsklänning och som jag kan ha på pilsnerfilmspicknicken om två veckor.

Kvinnlig kraft! Minns Hypatia!

Detta inlägg tillägnas den grekiska filosofen Hypatia (ca: år 350-415). Vilken kvinna! Matematiker, astronom, uppfinnare och filosof och anställd på Museion i Alexandria för att undervisa. Hon gifte sig aldrig utan levde för sitt läraryrke och för forskandet tillsammans med sin far. Inom matematiken och astronomin räknade hon ut massa viktiga saker som jag inte förstår eftersom jag är humanist, men det verkar ha varit enastående bedrifter. Hon var en fritänkare som avskydde dogmatiskt tänkande och blev genom sin strålande retoriska förmåga en ansedd person i staden Alexandra. Hon sägs även ha avfärdat en friare genom att ha gett honom en näsduk med mensblod på och ifrågasatt vad han älskade med detta. Andra friare avfärdade hon med orden: "Som filosof är jag gift med sanningen." Kort sagt: en modig och inspirerande kvinna! I sitt verk Historia Ecclesiastica, skriver den respekterade historikern Socrates Scholasticus följande:

"Det fanns en kvinna i Alexandria vid namn Hypatia, dotter till filosofen Theon och så begåvad att hon överträffade alla lärde i sin tid. Därför avancerade hon till den stol i filosofi inom den platonska skolan, som följer på Plotinus, och gav offentliga lektioner inom alla ämnen i skolan. Studenter från alla läger strömmade till, för hennes djupa kunskaper gjorde henne både seriös och orädd i sitt sätt att tala medan hon lugnt rörde sig bland såväl domare som vanligt folk utan farhågor. Hennes övergränsande anspråkslöshet lovprisades av alla."

Men vad hände? Naturligtvis fick hon inte vara ifred. I sammandrabbningarna mellan hedningar och kristna blev hon mördad. Agressiva kristna i ledning av biskop Kyrillos mördade Hypatia under fruktansvärd tortyr. Anledning? För hennes ogudaktighet och vägran att konvertera till kristendomen. Vissa saker är sig lika i alla tider dvs. att starka kvinnor är skrämmande för patriarkatet. Och segrarna skriver historien. Kyrillos blev helgon. Hypatia glömdes bort.

Se filmen Agora där hennes liv skildras. Som avslutning ett citat som tillskrivs Hypatia:

"Reservera din rätt att tänka, för t.o.m. att tänka fel är bättre än att inte tänka alls."

Riden av maran

Jag vaknade för några timmar sedan med förfärlig spänningshuvudvärk. Natten har varit fylld av mardrömmar om allt möjligt konstigt. Den värsta drömmen var att jag drömde att jag vaknade i min säng och såg en stor otäck manlig gestalt luta sig över mig. Först såg det ut som pappa (Vad säger Freud om det?) men sen insåg jag att det var en mördare och blev jätterädd. Oturligt nog kunde jag varken röra mig eller skrika eftersom en osynlig kraft hindrade detta. Usch! Men med tanke på att jag skriver detta på bloggen nu så antar jag att jag överlevde nattens fasor och att ingen annan än jag har varit i mitt sovrum inatt. Skönt i alla fall att jag har en yxa på armlängds avstånd ifrån sängen. Den duger gott att försvara sig med, både mot maror och män. :-)

Undrens tid är inte förbi

Undrens tid är inte förbi. Idag har fröken Marcusson fållat upp två gardinlängder. Det kanske inte låter som någon större bedrift, men då får vi ha i åtanke att fröken Marcusson hatade syslöjd i skolan, alltid har varit oduglig på allt som har med sömnad att göra (undantag korsstygn) och dessutom inte har rört en symaskin på flera år. Att trä en symaskin kommer jag förmodligen aldrig att lära mig. Det går över min förmåga. Hursomhelst, efter att ha lånat vännen S-M:s symaskin (färdigträdd med rätt färg på tråden) gav jag mig alltså på konststycket att fålla upp mina nyinköpta gardiner. Det gick!

Kan det vara så att jag trots allt har lite latent sömnadspotential  i mig? Vi får se hur det går när jag ska sy draperier till mitt rum på jobbet.

Nedräkning

Det börjar närma sig avresa till Spanien och pilgrimsvandringen. Snart är det bara en månad kvar. Det känns ännu mer på riktigt nu efter att jag idag har köpt flygbiljett hem från Santiago samt bokat två hotellnätter i Barcelona. Jag unnade mig ett hotell som låg centralt och hade en pool upp på taket. Eftersom jag ska vandra i sol och damm och sova på madrass på golvet i två veckor, meditera över kristendomen och möta mig själv i klar skepnad under, tror jag att det är lämpligt att börja med lite njutning i Barcelona.

Flygbiljett dit och hem - check

Hotell bokat - check

Packningslista skriven - check

Inhandling av saker på packningslistan och bokning av nattåg till Ponferrada har jag kvar...

Åtta anledningar till att vara glad just idag

1. Jag har fått min postorderbeställning från Haléns innehållande fyra underbara klänningar. Jag hade ju bara cirka 30 klänningar innan, så jag behövde några till.

2. Jag har en härlig helg med avslappning framför mig. Imorgon ska jag vara duktig och strukturera upp lite i all röra och alla måsten och sen ska jag bara ha skön egentid.

3. Jag har idag har fått flera söta kommentarer av elever om mitt pianospel och dessutom fått höra orden: "Du är den bästa fröken som finns!"

4. Jag har fått lyssna på S-M när hon sjöng på Avenyn och sen tillsammans med henne, E och I tagit en god drink på Dubliners.

5. Jag har en fantastisk roman att läsa klart som jag inte kan slita mig ifrån. (Johanna: Ja, det är Vindens skugga.)

6. Jag får äta pizza i sängen framför Rederiet.

7. Det är sovmorgon imorgon.

8. Det är bara fyra dagar kvar tills jag åker till Stockholm.

Med andra ord: Jag tror på ett liv före döden. "Denna dagen ett liv. Och ett sånt liv sen...", som farbror Melker sa.

"Vill du ligga med mig då?" - Kvinnornas version

Eric Amarillos låt är underbar. Men jag blev sugen på att skriva om texten så att den istället skildrar ett (småelakt) kvinnligt perspektiv. Håll till godo med min svarsversion. :-)

Om sanningen ska fram

Om jag lyssnar när du pratar,

svarar: ”Oh, så intressant.”

Om jag säger du är manlig,

och kan få mig att bli svag.

För kvinnor vill beskyddas,

om jag ljuger om sånt där.

Om jag säger jag vill bäras,

genom livet på din arm.

Om jag inte ringer upp dig,

när du festar utan mig.

Om jag låtsas att jag inte,

vill ha massa sms.

Om jag är självständig och stark,

men också vän och oskuldsfull.

Om jag är påhittig i sängen,

och aldrig tjatar.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram.

Om jag låtsas att jag inte

kör min bil så bra som du.

Om jag ber om hjälp med sånt

som det behövs ett verktyg till.

Om jag säger att jag inte

är så svag för romantik.

Faktiskt inte gråter floder,

framför Titanic.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Om jag alltid håller med dig,

fast jag tycker du har fel.

Om jag låtsas att jag bryr mig,

när du pratar om nån sport.

Om jag inte tvingar med dig

för att umgås med min släkt.

Om jag köper mig ett raff-set,

kanske tänder du på det.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.

Vill du ligga med mig då.

Tack och lov!

Tack och lov att mitt liv inte är som ett Rederiet-avsnitt: ytligt, billigt och fyllt med själviska och kriminella människor som sviker sig själva och andra. Och båten Freja är ju en riktig djurpark, inte en arbetsplats! Tack och lov att min egen arbetsplats är ett lugnt och harmoniskt ställe med fina människor. 

Här är listan på några saker som har hänt i de 54 avsnitt av Rederiet jag hittills sett och som jag är glad att jag slipper på mitt eget jobb. :-)

1. våldtäkt (Otäcka Viggo blir hög och våldtar KK i maskinrummet)

2. chefer som lägger sig i saker som de inte har med att göra (kaptenen säger t.ex. "Men är det verkligen så övertänkt?" när en anställd kommer för att berätta att han ska gifta sig och vill att hon i egenskap av kapten ska vara vigselförättare)

3. otrohetsaffärer med kollegor (jag har tappat kollen på vem som ligger med vem i Rederiet - när det gäller min egen arbetsplats är jag relativt övertygad om att statistiken är lika med noll)

4. utplacering av knark (Tänk er att ha kollegor som skulle vilja sätta dit en och lägga narkotika i ens tillhörigheter! Hemska tanke...)

5. kollegor som "tvingar" kollegor att delta i kriminell verksamhet t.ex. knarksmuggling, flyktingsmuggling, bilstöld och falskspel 

6. överge sitt liv för att bo på arbetet (I Rederiet jobbar alla jämt och åker från Stockholm till Åbo fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka...)

Jag säger det igen. Tack och lov för att mitt liv (och arbetsliv) inte är som ett avsnitt av Rederiet! Däremot så kunde ju mitt liv gärna få innehålla lite mer romantik och ... ja, lite annat smått och gott som man behöver för att må riktigt, riktigt bra. Det kanske ändå skulle vara trevligt att få kliva in i en TV-serie ett dygn eller två. I så fall skulle det nog få bli i Dr Quinn eller Lois & Clark. Eller i .... hmmm... nej, nu ska vi inte gå för långt här. :-) 

Aftonsupé

Oj, vilken lång dag. Nu är jag äntligen hemma och klockan har passerat halv tio. Vi har haft Vårfestival på skolan. I år var det en imponerande tillställning med loppis, chokladhjul, musikframträdanden och café. Själv fick jag äran att kompa klass 1 och 2 när de sjöng på scenen. Åh, de var så duktiga mina små elever!

Nu blir det aftonsupé på rester i sängen till ett Rederiet-avsnitt. Det har varit en bra dag! Alla dagar som börjar med att man får  en go elevkram och orden: "Hej, världens bästa fröken!" är trevliga.

Diskpaus och filosofiska tankar

Det finns tillfällen i livet då man önskar att man hade diskmaskin. Nu är ett sådant tillfälle då jag har tagit paus för att jag inte orkar diska allt på en gång. Men jag tänker väldigt bra när jag diskar. Just nu funderar jag mycket över vilka vändningar livet tar och hur man bäst bör förhålla sig till dem. En låt som har inspirerat mig i sammanhanget är James Blunts "No tears". Den handlar om att rakryggad möta motgångar och inse att det är sorger som gör dig stark. Det stämmer väl till en viss del, men ibland är det ju tvärtom. Texten inspirerar mig i alla fall genom att hoppfullheten kring livet lyser igenom. Man kan inte alltid styra livets skeenden, men man kan försöka påverka sitt förhållningssätt till det som händer.

Don’t I know it? Nobody has to say
I’ve been lucky. Guess I was born that way.
I thank my father, his absence has made me strong.
And I love my mother but she had troubles with God.

No tears for the life that you've led
You've had angels in your head
Did you hear them singing in the end
All the things that you’ve seen
All the things that could have been
Well I've been everything I want to be
So, no tears, no tears for me

Yeah, I’ve bathed in sunshine but cherished the fading light
And I heard my heartbeat faulter on a winter’s night
I loved a woman but she didn’t hear my prayers
So Lord, oh Lord, I’m yours
No tears

Cause someone somewhere's going home tonight
Trying to understand the sacrifice
So save your tears for those left behind

För det är ju så att varje liv är unikt. Ingens liv är det andra likt. Det är ju därför livet är så mirakulöst. Idag fick jag den där välbekanta betryggande känslan av att allt är som det ska, att jag är där jag ska vara, att jag gör det jag ska göra, att jag träffar de människor det är meningen att jag ska träffa och att jag ska slappna av därför att det finns ögon som vakar. Ingen väg är helt rak, men trots det måste man vandra den ändå.

Detta får mig att tänka på en berättelse av Karen Blixen. Det är en saga om en man som vaknar en natt och får höra ett förfärligt ljud och springer ut. Han snubblar och ramlar och vacklar. Han ramlar i diken och slår sig. Hela natten är han ute och kan inte förstå varför han har blivit utsatt för sådana prövningar. Så småningom hittar han tillbaka till sitt hus igen. Medan man berättar sagan ska man rita vägen som mannen springer genom berättelsen. I slutet av sagan ser man att det man ritat har blivit en stork! Storken är en symbol för livet och pånyttfödelsen. Åh, jag älskar denna sagan! Mannens till synes omotiverade prövningar visar sig bli till något meningsfullt i slutändan trots alla sidovägar och fall under vägen. Så tycker jag om att betrakta livet...

Pastisch

Inspirerad av Fru Vissers senaste blogginlägg känner jag att även jag vill göra en topplista med TV-program som jag just nu ser på med stort intesse.

Helenas inne-lista: TV-program

1. Rederiet (Gammal kärlek rostar aldrig)

2. Nittileaks (90-talsnostalgi med Filip & Fredrik)

3. Väsen (SVT-produktion om övernaturliga väsen i svensk folktro)

4. Från himlen till Sverige (religionsprogram som till min stora glädje även fortsätter till hösten)

5. Downton Abbey (Kom tillbaka!)

Kort och koncis lista. Men vi får ju inte glömma min passion för de tidlösa serier som jag ser på om och om igen och äger alla säsongerna på dvd av. Det får nog bli en sådan topplista också nu när jag ändå håller på.

Helenas All time favourite TV-shows

1. Matador (Dansk serie från 1980-talet om människorna i en liten by under 20-40-talet. Briljant. Fångar livets skiftningar på ett så stort sätt.)

2. Dr Quinn - Medicine Woman (Jane Seymore med sitt långa fantastiska hår, feminism i ett förstockat USA, Joe Lando som världens sexigaste bergsman Sully som fortfarande förtrollar med sitt långa hår, sin halvöppna skjorta och vargen Woolf vid sin sida.... ooohhhhh.... En man som tycker om och beundrar starka kvinnor... jag vill hoppa in i Dr Quinn.)

3. Lois & Clark - The new adventures of Superman (Den serie som präglat mig mest under min tonårstid. Jag ville vara Lois Lane och där föddes mina journalistdrömmar. Jag drömde om att gå omkring i snygga små kostymdressar på mitt jobb i framtiden, precis som Lois Lane gör. Stålmannen-temat är ju odödligt och visst är det härligt att Clark kan rädda världen, men den här seriens storhet är ändå Clark och Lois samspel och deras liv tillsammans som journalister och senare som älskande.)

4. Krönikan (Dansk dramaserie igen. Helt fantastisk skildring av fyra människors liv. Serien tar sin utgångspunkt i 50-talets Danmark. En sån där riktigt realistisk och sann serie som skär in i hjärtat som en kniv.)

5. My so-called life (En serie om 15-åriga Angelas liv under high school. Det finns ingen rollfigur i någon serie som jag identifierat mig med så mycket som Angela. Hon är precis som jag var under tonåren - introspektiv, överanalyserande, störtkär och melankolisk. Det kändes som om vi levde parallella liv. Nu som vuxen känns serie lika tilltalande, fast på ett annat sätt. Bara det är ju ett tecken på att den här serien är något utöver det vanliga.)

6. Tre kärlekar (Lars Molin skildrar 40-talets Sverige. Jessica Zandén och Samuel Fröler glänser. Jag tror att storheten med serien är att den känns så sann och att den handlar om att kärlek kan se ut på så många olika sätt.)

7. Nikolaj & Julie (Danskt igen! Serien handlar om struliga Nikolaj och Julie och deras vänner. En träffande skildring av hur det är att leva idag. Fram för Danmarks drama!)

8. Beverly Hills 90210 (Jag vill inte tycka om Beverly Hills så mycket för det handlar om ytliga, bortskämda människor som inte vet något om verkligheten, men ändå.... Beverly Hills är Beverly Hills. Jag har dock aldrig kommit över att de avskedade Shannen Doherty. Brenda var bäst.)

9. Forsytesagan (Den moderna versionen. Släktkrönikor är så svårt att inte fastna för. Jag kan även rekommendera böckerna av John Galsworthy. Några av inslagen i serien: passion, liv, död, våldtäkt, otrohet, skilsmässa)

10. Snoken (Svensk deckarserie där deckaren bodde på en båt och hade hunden Turbo som medhjälpare. Man visste att det var lite lagom läskigt. Jag väntar på att andra säsongen ska komma på dvd, men det verkar inte hända.)

11. Arkiv X (Arkiv X måste ju vara med. Övernaturligheter slutar aldrig att fascinera. Och Mulder och Scully tillsammans... Jag inser att ett bärande tema i min topplista är kvinna-man som jobbar tillsammans och sedan blir kära. :-)

12. Skärgårdsdoktorn (Så fin, så svensk, så äkta!)

De här serierna har påverkat mig och inspirerat mig och gör det fortfarande. Vad vore livet utan TV-serier? Hemska tanke...

Belästa brudars bokklubb

Ikväll hade Belästa brudars bokklubb sin första litteraturträff, vilket resulterade i god mat, intressanta diskussioner och litervis med rödvin. Mycket lyckat med andra ord! Boken som avhandlades var Marie Hermanssons Musselstranden. Åh, vad härligt att vår bokklubb äntligen är igång på riktigt! Jag har alltid velat vara med i en bokklubb och nu är drömmen besannad. Jag ser redan fram emot nästa träff. Snart börjar sommarsäsongen och då brukar det stå läsning på schemat. 80% av det jag läser under året, läser jag under sommaren. Först på listan får nästa bok för klubben stå: Vindens skugga.

För övrigt är jag glad för att T. har blivit min granne på Hisingen och att J. snart ska få flytta in i sitt efterlängtade hus. För mig hägrar den sista "riktiga" 5-dagarsarbetsveckan för terminen. Sedan är det high life hela sommaren, hi hi.

Lycka är...

Lycka är att hitta sångerna "Små blå ögonpar", "Katitzi gömmer sig" och "Voff alla Voffisar" på Spotify... (Ja, jag mår bra.)

Livets outgrundliga mysterier 5

1. Att jag har fått lust att plöja igenom samtliga 318 avsnitt av Rederiet. (Det är ju inte så att mitt liv är särskilt tomt eller innehållslöst.)

2. Att när jag står långt fram på busshållplatsen stannar bussen långt bak och står jag långt bak så stannar bussen långt fram.

3. Att jag alltid lyckas komma i princip sist upp på tåget oavsett var jag står när det kommer in på perrongen. Det här är en imponerande bedrift efter 3 års pendlande.

4. Att lycka kan vara vara att sitta ensam hemma en fredagskväll med en pizza och kakdegsglass framför en dålig såpa och titta sig förstrött omkring och tänka: "Allt jag ska göra, det gör jag imorgon."

5. Att jag prövar saker som jag aldrig gjort förut och känner att jag kan komma hur långt som helst.

Giv mig styrka!

Inte visste jag att lärare som gör några få justeringar i sitt utseende skulle få så mycket uppmärksamhet. Det har varit stor uppståndelse i veckan angående min nya look. Jag börjar tröttna. I måndags fick jag diverse kommentarer om och blickar på mitt svarta hår. Det mesta var positiva uttalanden, men det är märkligt vad mycket reaktioner ett färgat hår kan ge upphov till. En elev har gallskrikit och sprungit varje gång han har sett mig i veckan. Suck!

Inte nog med detta. Idag bestämde jag mig för att ha glasögon istället för linser eftersom jag är förkyld och ögonen är trötta. Och inte nog med det, jag satte upp håret med ett hårspänne också. Kan ni tänka er!? Svart hår, uppsatt i nacken och glasögon på!!!! Vilken grej!  En fullständig förvandling från söt timid fröken till en normutmanande varelse av okänd kaliber. Kort sagt: det blev ett himla liv på mina kära elever. Det är nästan så jag funderar på att klippa hål i en papperspåse och ha den över huvudet imorgon. Jag har insett nu att riktigt stabila, pålitliga lärare ser likadana ut under hela sitt yrkesliv. Inga förändringar och inga överraskningar. Giv mig styrka!

Storheten i det enkla

Jag ska nu återge en historia om författaren Albert Camus som jag läste på Paolo Coelhos blogg.

Albert Camus blev flera gånger uppsökt av en envis journalist som ville fråga om honom om budskapet med hans skrivande. Han hävdade inför Camus att kritiker menade att författaren aldrig tog sig an riktigt stora frågor i sin litteratur. "Om någon bad dig att skriva en bok om samhället, skulle du ta dig an det?", frågade journalisten. "Självklart", sa Camus. "Boken skulle vara 100 sidor lång. De första 99 skulle vara blanka eftersom det inte finns något att säga. På den hundrade sidan skulle det stå att människans enda plikt är att älska."

Det finns en storhet i det enkla. De mest komplexa sanningarna är de enklaste.

                                                       

Nittileaks

Nittileaks på kanal 5 rekommenderas för alla 80-talister som växte upp på 90-talet! Jag skrattar mig igenom varje avsnitt. Nostalgi, humor och insikter om att Sverige är ett helt annat land idag än det var för 20 år sedan. Kolla bara på länken nedan. TV3:s patetiska program Förlåt mig. Här märker man att media gått framåt. Inte för att så många av dagens program är så fantastiskt bra, men det här... Året var 1995.

Käckt, käckt, käckt :-)

Svensk musik under 30-, 40- och 50-talet - det är grejer det. Jag tillhör väl en av de få i min generation som har växt upp med sån musik. Detta främst för att min pappa aldrig har lyssnat på någon musik som är komponerad efter 1960. Så redan när jag var barn gav jag upp och beslöt mig för att försöka gilla musiken. Nu tycker jag att mycket är helt underbart. Nu menar jag inte att svensk schlager från den tiden går varm på spotify hemma hos mig, men ibland så och ibland så sjungs det vid pianot. För det är något med nostalgin. Dessutom så står musiken på något sätt för tryggheten i min barndom. Pappa sittandes i extas i en gungstol med Zarah Leander eller Sickan Carlsson på högsta volym - det symboliserar harmoni.

Musiken är helt enkelt käck, enkel och härlig med roliga texter! Jag har många gånger funderat på hur det måste ha känts i det tidiga 1900-talets Sverige, när det nästan inte fanns någon tragisk eller ledsam populärmusik. Själv har jag ju och många med mig ett behov att lyssna på Kent, Coldplay,  Broder Daniel, Ulf Lundell m.m., för att riktigt känna in den där sorgsna atmosfären i en deppig låt och liksom genomgå katharsis genom den identifikation man känner med låten. Men svenska gamla schlagers, de kan handla om ledsamma saker men är alltjämt lika käcka. Vilka hemskheter de än tar upp så låter det käckt. I tidsandan låg helt enkelt att försöka vara positiv oavsett vad. "Strålande tider, härliga tider." "Bättre och bättre dag för dag." "Tjo och tjim och inget annat."

Ta Ernst Rolf med den roliga Från Frisco till Cap eller lite informellt kallad Alla jäntor är lika. Det är en klämkäck liten melodi om otrohet, brutna löften och krossade hjärtan. Love it! Det får mig nästan att rycka på axlarna och tänka att det är väl inte så farligt med lite otrohet och falska löften.

Favoritslingor ur sången:

"Säg, är du nöjder du, på alla fröjder du? Var är väl löftet du gav bakom logen? För först betog du mig och sen bedrog du mig och såna saker förglömmer man ej." (Varför står man aldrig bakom logar och kysser varandra nuförtiden? Det var bättre förr...)

"Du ska inte tro att jag går här och sörjer mig blek. Du ska inte tro att jag sitter och tjurar. Nä, här min själ har du gossen som falskhet och svek tar akkurat som det vore en lek." (Blek, svek, lek - vilket ord ska bort?)

"Jag går och viker jag, ner mot Tropikerna för där finns jäntor i drösvis som väntar." (Jag kan se det framför mig. Kvinnor i stora flockar som väntar på att överfalla en svensk sjöman.)

                         

För övrigt känner jag mig fortfarande som en koala som ätit för många eukalyptus-blad. Snörvel, suck och stön. Efter fyra timmars sömn ska jag trösta mig med ett avsnitt av Rederiet.

Segt som ett Hubbabubba

Det känns segt nu de sista veckorna innan Kristi Himmelsfärd. Från och med  juni och hela sommaren kommer det att hända roliga saker, men tiden dit känns bara som en händelselös transportsträcka. Så är det ju inte, för det är ju bokklubbsträff på lördag och det händer säkert något annant roligt nästa helg, men det känns segt. Segt som ett Hubbabubba. Dessutom så känner jag mig ynklig idag för jag har lite feber och ont i kroppen, men inte en chans att jag kan vara hemma igen. Hur ska jag då ha råd att åka land och rike runt i sommar? Så jag ligger här och försöker att få ny energi genom att bara göra ingenting, fast jag är rätt rastlös.

Dagens fundering: Hur kommer det sig att så många bilister inte fattar att när de ska svänga i en korsning har gångtrafikanterna grönt samtidigt? Att gå över ett övergångsställe i Göteborg är som att spela schack med döden...

You´re the voice - det får aldrig glömmas bort!

Då har jag varit och röstat. Det tragiska är att jag röstar för att jag vet vad jag inte vill ha, inte för att jag tycker att det finns något strålande alternativ att rösta på. Jag tycker att partikäbblet är svårt att ta på allvar. Det känns likriktat och flummigt. Jag har mycket lättare för att engagera mig i vissa specifika sakfrågor. Der behövs mer direktdemokrati helt enkelt. Men naturligtvis röstar jag ändå, eftersom vi måste mota Olle i grind dvs. Sverigedemokraterna. Det vill vi INTE ha; ett Sverige präglat av fördomar, främlingsfientlighet och trångsynthet. Det är i alla fall något om vi tillsammans kan stå upp för det och säga stopp i tid.

Tror ni inte att så fort jag hade tagit ett steg in i vallokalen så tryckte någon upp en röstsedel under min näsa. "Sverigedemokraterna" stod det. "Sverigedemokraterna, nej tack." sa jag argt och blev så distraherad att jag gick in i fel lokal och blev jagad av en kvinna som ville ge mig mitt valkuvert. Usch, att man inte ens kan få rösta ifred. FöFörra veckan fick jag reklam hemskickad från SD, igår låg det reklam på vindrutan på bilen och nu idag så stod de INNE i vallokalen. Det är vidrigt.

Vi får aldrig glömma bort att det är vi: Sveriges tänkande människor, vi som är i majoritet, vi som vill leva i ett harmoniskt och humanistiskt Sverige som kommer bestämma framtiden. Våra röster måste höras. Detta får mig att tänka på den fantastiska låten "Youré the voice" med John Farnham:

You're the voice, try and understand it.

Make a noise and make it clear.
Oh-o-o-o, whoa-o-o-o!
We're not gonna sit in silence
We're not gonna live with fear
Oh-o-o-o, whoa-o-o-o!

Glöm aldrig bort att du har en röst som måste höras. "You´re the voice!"



Saker mina föräldrar aldrig lärt mig: 2

Att inte slänga saker på golvet. Jag är helt hopplös när jag känner mig trött och lat. Handdukar, kläder, tallrikar, påsar - allt hamnar på golvet. Mamma försökte lära mig att inte ha saker på golvet när jag var liten. Jag kommer ihåg att hon brukade säga: "Om du inte städar ditt rum nu, så tar jag alla dina leksaker och lägger i en stor säck på vinden." Det var bra sagt, tycker jag. Och visst har jag lärt mig vikten av ordning och reda. Jag trivs med att ha en städad och strukturerad lägenhet och oftast har jag det, MEN jag fortsätter att slänga saker omkring mig så de hamnar på golvet.

Experiment kommande vecka: Att försöka att inte stöka till. Varje gång jag kommer på mig själv med att slänga något på golvet ska jag tvingas vika ett flygplan av en hundralapp och skicka ut genom fönstret. Då kanske jag lär mig att skärpa till mig.

Hoppsansa, så det kan gå...

Hoppsan, det kan man lugnt säga! I förmiddags innan jag skulle på konfirmation kom jag på den briljanta idéen att jag skulle färga håret. I veckan köpte jag mörkbrun färg för att jag kände för lite lagom förändring. Det är bara det att håret är inte mörkbrunt nu efter färgningen. Det är svart! KOLSVART! Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men vad kan jag göra åt det nu? Ingenting. Visserligen tyckte både farmor och kusin A. att det var jättesnyggt, men jag har inte vant mig än.

Sen råkade det bli så att jag fick stora färgfläckar i pannan och bredvid öronen som inte gick bort. Där stod jag och skulle iväg med bilen för att hämta upp farmor och hade 10 minuter på mig och jag fick inte bort fläckarna. Följande saker fick jag gnugga ansiktet med innan fläckarna gjorde minsta antydan till att vilja gå bort:

1. bensin

2. aceton

3. sminkremover

4. tvål

5. borste

Panikslagen? Ja, det var bara förnamnet. Det här är bara jag i ett nötskal. Borde jag gå en kurs i kvinnliga bestyr såsom nagelmålning, hårfärgning och vaxning eftersom jag uppenbarligen inte fixar det så bra? Om jag hade ägnat mindre tid i min ungdom till att läsa god litteratur, se på kvalitétsfilm, plugga och analysera livets väsentligheter hade jag kunnat vara bra på sånt här nu... 

Fröken Marcusson in studio

För några veckor sedan så lekte jag och fotografvännen A. lite i hemmastudion i Partille. Igår fick jag äntligen se resultaten. Vissa bilder var riktigt bra, andra får gömmas undan så att de inte kommer att användas i pinsamma collage framöver. Huvudanledningen till att jag ville fotas den här gången var min lilla jumpsuit; ett märkvärdigt plagg som jag har köpt på mig och supergillar. Och när man ändå leker lite så är det självklart roligt att använda blommor och hattar också. Nedan ser ni de kort som jag är mest nöjd med:

Undra hur det kändes förr på 1800-talet, då du kanske bara fotograferades en eller två gånger i hela ditt liv? Nu är det ju verkligen på ett helt annat sätt. Märkligt vad världen förändras.

Försvunna inlägg

Hmm... varför har mina två senaste blogginlägg försvunnit? Skumt. Det kanske var ett ingripande från högre makter för att jag bara skrev dumheter. Eller vad tror ni?

Nu har jag talande blogg på min blogg. Detta innebär att man kan lyssna på den ifall man vill. Min kollega och tillika dyslexikonsulent rekommenderade mig att lägga till detta.

Idag är det fredag och jag har redan haft fredagsmys med broder D. Nu är jag i Partille för mer fredagsmys med goda vänner.

Dagens fundering: Varför kan jag aldrig lära mig åt vilket håll man tar nyckeln för att låsa bilen? Hur svårt kan det vara?

Livets outgrundliga mysterier 4

Att livet ständigt överraskar med sin förunderliga föränderlighet och meningsfullhet.

Extas

Jag är i extas. Detta av flera anledningar. Främst för att jag idag har fått reda på att jag får behålla mitt jobb en termin till. Jippi! Jag får vara kvar hos mina goa elever och mina fantastiska kollegor. Betald semester hela sommaren och så vet jag vad som händer till hösten. Bara en sån sak känns ju helt surrealistiskt, men det är sant. Spanien och Turkiet - nu kommer jag!! Den här sommaren ska det inte sparas på någonting. Jag ska njuta i fulla drag på alla sätt och låta mig uppfyllas av livsbejakande känslor av frihet, ungdomlighet, eufori och upptäckarglädje. Jag flyger redan på moln och jag har inte ens semester än. Jag kommer att få fästa en liten tyngd vid ena benet i början av juni, annars kommer jag att lätta och försvinna upp i rymden.

En annan anledning till att jag befinner mig i extas är att jag idag luktade på sommarens första syrenblommor. Just denna handling har en stark symbolisk betydelse för mig. När jag har luktat på den första syrenbusken är det sommar på allvar. Jag älskar syrener. Mmmmmm.... jag var bara tvungen att ta ett kort.

Säll i syrenens skugga,
söker jag här mitt hägn.
Rönnarnas dofter dugga
finaste blomsterregn.
Regnet slår ned i hjärtats vår;
hela dess värld i blommor står.
Säll i syrenens skugga
söker jag mitt hägn.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, käre Zacharias Topelius. Syrener, syrener, syrener... Vad jag försöker förmedla är nog helt enkelt att jag känner mig hög på livet. Eller som Ernst Rolf skulle ha sagt: "Bättre och bättre dag för dag. Bättre och bättre dag. Bara glädje hjärtat rymmer, strunt i sorgerna och alla bekymmer."

Melissa Horn sjunger i bakgrunden: "Hur ska det gå?" Ja, du Melissa. Svaret är: det kommer att gå alldeles utmärkt bra... :-)

Saker mina föräldrar aldrig lärt mig: 1

Att putsa fönster. Det är ju jättesvårt. Jag borde ha fått börja lära mig i första klass. Tänk vad jag hade varit bra på det nu i så fall. Men nu känns det ju helt hopplöst. Dels ska man hänga ut genom fönstret som en vig ekorre och dels ska man kunna putsa så att det inte blir ränder. Det är ju ett konststycke. Och så är det extra svårt om en amatörmässig målare har målat igen fönstren så att det krävs en biffig man för att bända upp dem så att man kan putsa på insidan!!! Jag erkänner: det här går över min kvinnliga förmåga. Nu är det sagt. Jag behöver hjälp! Att hacka upp fönster med skruvmejsel och hammare är inte något för mig. Gaahhh, jag som ville ha alla fönster klara ikväll. Tji, fick jag. Flera minuspoäng i vuxenpoängsblocket.

Helena filar på akrobatiken inför nästa fönsterputsningspärs

Berusad klockan fem en tisdag

Berusad klockan fem en tisdag. Ja, inte jag förstås. Jag har bara druckit fruktjuice, men en man på bussen hem var riktigt överförfriskad och då var klockan inte mer än fem. I handen hade han en öl och han hoppade upp och ned och skrek, spottade på golvet och stal med sig nödutrustningshammaren innan han gick av bussen. Jag tycker såna människor är lite tröttsamma. I synnerhet när man själv är på väg hem från jobbet och vill sitta på bussen i lugn och ro.

Det har varit en trevlig utflyktsdag med barnen, men nu är jag på kinkigt humör. Jag känner mig trött och sliten, ungefär som en stor tjock katt som ligger och jäser medan den försöker fånga flugor med tassen. Det enda som hjälper är musik och film. Ska sjunga lite och sen blir det någon bra film.

Fler roliga citat från den käcka filmen Försummad av sin fru:


- Åh, jag önskar att hissen fastnade.
- Men fy Pelle, ibland ger du komplimanger som får mig att rodna.

"Men lilla älskling, jag kan väl inte försumma mitt jobb bara för att jag har råkat gifta mig med dig!?"

- Vad du ser glad ut.
- Jag ser alltid glad ut på grund av nedärvt lättsinne.

Käcka citat i en bister verklighet

Svensk 40-talsfilm gör mig så glad. Det behövs idag för jag är riktigt nervös över både det ena och det andra, efter att ha varit kolugn i snart ett halvår. Jag väntar på viktiga besked om hur livet kommer att gestalta sig till hösten och jag är trött på att vänta. Suck och stön. Suck och stön. Därför flyr jag in i filmens värld. Favoritdialog hittills i filmen Försummad av sin fru:

- Hur länge har vi varit gifta nu?

- Exakt sju timmar.

- Suck... tänk! Och fortfarande lika lyckliga.

Helenas mantra: Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Oavsett vad som händer kommer det att gå bra. För det finns en särskild mening med att bara finnas till. Att göra det man måste är att göra det man vill. Det finns en hand att vila i. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. (Fast ibland kan man ju tvivla stort på det...)

En fantastisk upptäckt!

Det går att stryka sin tvätt i sängen! Ja, jag menar allvar. Man kan lägga strykbrädan på sängen och själv sitta lutad mot sänggaveln med en härlig stor kudde bakom ryggen och stryka medan man ser på film på datorn. Ingen ryggvärk och fort går det också. Tänk om jag hade upptäckt det här tidigare... Nu är tvätten struken utan någon större ansträngning.  :-)

Helst skulle jag förstås vilja slippa att stryka överhuvudtaget och istället hitta en man som kunde göra det åt mig. En sån man som nedan kanske? Är han inte fin, hihi!

Synd att han stryker just en stor skjorta!

Film, tårar och scrap

Filmtips för den som vill gråta sig igenom en film på 1.35 h: Engelen. En norsk film om otrygg barndom, mor-dotter-relationer och heroinmissbruk. Det var en fantastiskt gripande film, men välj en dag när ni orkar se den för rent mentalt var det en påfrestning. Inte minst för att man vet med sig att många barn har just en sådan uppväxt som filmen skildrar.

Idag är jag inte särskilt effektiv. Känner mig rätt vissen fortfarande så ligger kvar i sängen och väntar på att energin ska komma tillbaka. Men jag har i alla fall gjort ett litet kort eller vad man ska kalla det med mitt livsmotto på. Jag blev nöjd med resultatet så nu står det på mitt lilla religionsbord i vardagsrummet.

Söndagskoma

Helgen har varit underbar. I fredags träffade jag grannen och goda vännen S-M. Vi satt hela kvällen och spelade egenkomponerade låtar för varandra på gitarr och pratade om texter, budskap och livsfaser. Det var helt fantastiskt. Vad skulle jag göra utan musik? Hur skulle jag känna mig utan att ha mina låtar att sjunga? Det vill jag inte ens veta. Och att få dela det med någon annan som det betyder samma sak för är himmelskt.

På lördag var det dags för pysselmässa med T och J och lille bebisen E. Jag tog ut 300 kr och förbjöd mig själv att handla för mer. Jag vet ju hur det gick förra gången. Men nu sansade jag mig och köpte bara nyttiga saker: band, vita kort, klistermärken, scrap-papper, fjärilar och trollsländor.... och möjligtvis något mer. Dessa inköp resulterade i två nya kort: ett till konfirmation och ett till student. För på kvällen blev det middag, rosévin och pyssel med J. Mycket trevligt! Fick dessutom hjälp med pysslandet så tillvida att J gjorde bokstäver till mig med sin cuttlebug-maskin.

Dessutom: jag städade och dammade igår! Lägenheten är i ordning. Bara toaletten kvar. Fanfar!

Idag har jag huvudvärk. Sån där uttröttande värk som inte vill släppa. Det började redan igår kväll och har inte gått över så det blir nog en dag i liggande position med lite filmer och Rederiet. Jag ska börja med lite brunch så kanske det känns bättre.

Helenas lilla ordlista

Genom åren har vissa särarter utkristalliserat sig i mitt språk. Det finns vissa ord och uttryck som jag bara älskar att använda. Av någon anledning höjer andra ibland på ögonbrynet när jag använder dem. Kanske för att vissa kommer ifrån en svunnen filmisk 40-talssfär. Jag vet inte riktigt. Ibland framkallar de skratt, ibland förvirring. Här är dem i alla fall, favoriterna. Och vänner, jag vet att ni känner igen dem... var snälla nu och sätt inte morgonkaffet i halsen av hånskratt, :-)

1. ONEKLIGEN (ett fantastiskt bra ord - kan t.ex. användas när man inte har en aning om vad man ska svara: "Det är onekligen ett problem.")

2. GUDARS SKYMNING (ett kraftuttryck från forna dagar som nog syftar på Ragnarök, ytterst aktuellt med andra ord ;-) Jag använder det när jag är riktigt upprörd och bestört.)

3. EN LATTJO STARE (40-talsfilm, 40-talsfilm, 40-talsfilm - Det låter väl oskyldigt och käckt!?)

4. INTROSPEKTIV (Ett helt fantastiskt litet ord om självslivet - kan inte föreställa mig svenskan utan detta ord.)

5. DALTA (Jag har många gånger under den senaste månaden stönat att det måste vara slut på allt daltande. Sluta dalta!)

6. KÄCKT (Det härliga Göteborgsordet käckt som nu verkar ha spritt sig över världen! Allt som är enkelt och bra är käckt.)

7. SNUTT (Detta ord använder jag främst för att tilltala barn och djur, eller vid sällsynta tillfällen... män.)

8. HIMMEL OCH PANNKAKA (Då var vi där igen. 40- och 50-talsfilmsinfluenserna gör sig gällande. Men allvarligt, inte kan man väl klara sig utan detta uttryck?)

9. LILLE VÄN (Ska sägas med nedlåtande ton medan man tittar misstroget på någon. Brukar fungera bra på alla utan min mamma, som blir jättesur när jag säger det till henne. Undrar varför?)

10. SYMPATISK (Ett ord som jag använder när någon frågar om en man såg bra ut och jag inte tycker det, men inte vill känna mig ytlig. Då säger jag istället: "Han hade ett sympatiskt utseende."

11. LIVSMEDVETENHET (Sist. men inte minst - mitt eget ord. Livsmedvetenhet dvs. medvetenhet om det viktiga i livet. Jag skulle kunna skriva en uppsats på ämnet, men ni fattar nog. Kriterie ett på min så-vill-jag-att-min-dröm-kille-ska-vara: ha livsmedvetna ögon. Detta med livsmedvetna ögon har ibland framkallat skratt hos nära vänner. Jag har aldrig kunnat förstå varför...)

Dessa ord och uttryck är mina bästa följeslagare i vardagen!

Gammalt eller nytt?

Vilken av följande mp3-spelare skulle ni vilja ha?

1. 256 mb, stor och otymplig, driven med vanliga batterier, tillverkad 2004

ELLER

2. 2 gb, liten och käck, kan fästas med klämma, lithiumbatteri, tillverkad 2010

Nummer 2, eller hur? Ja, men det vill inte jag. Min nya mp3-spelare är en katastrof. Den kan inte ta wma-filer, den går inte att ladda och den har inget minne utan börjar om från första låten varje gång man sätter på den. Katastrof! Nytt är inte alltid så bra. Idag gick den inte ens.

Åh, min älskade gamla mp3-spelare, present från min underbare farfar, varför skulle du gå sönder efter futtiga sju år? Snyft...

Kärt barn har många namn - eller?!

Kärt barn har många namn brukar man ju säga. Jag har försökt tänka så idag eftersom jag fått flera nya benämningar på min person under dagen. Jag har blivit kallad jävla bitch, anal, fitta och sist men inte minst hora av en elev som hade en dålig dag. Sedan kom ett annat barn och sa stolt att hon hade minsann givit mig ett nytt namn. "Jag kallar dig för vänsterhanden." Men jag antar att alla dessa små trevliga tilltalsnamn blivit mig givna av ren och pur kärlek. Eller vad tror ni? Jag säger bara: "Thank God It´s Friday."

Jag tänker också för min egen självkänslas skull lista några gulliga smeknamn som jag haft genom åren. Halena, Bäver, Skrotten, Lurvas, Kickan, Sötnos, Älskling, Ugglan, Snygging, fröken Lila... ja, nu känns det genast bättre.

Sommarens att göra-lista

1. Pilgrimsvandra i Spanien

2. Hälsa på goda vänner i Turkiet

3. Fira midsommar på landet- årlig tradition sedan 1993

4. Ha en kräftskiva på landet för alla mina vänner

5. Föra över alla vhs:er till dvd

6. Åka till Stockholm på invigningsceremoni med Ekmansällskapet

7. Vara på landet

8. Skratta, älska, leva, andas, njuta...

9. Reflektera

10. Sjunga in mina nyskrivna sånger och skriva nya

Det kommer att bli en härlig sommar tror jag... :-)

Konsten att vara kvinna

Ibland är det svårt att vara kvinna. Det är mycket onödiga saker som man ska kunna. Ta till exempel det här med att raka ben och armhålor. Idag kostade jag på mig både vaxremsor och hårborttagningscréme för att testa nya sätt att bli kvinnlig och fräsch. Det visade sig dock vara svårare än väntat att använda de där grejerna. Crémen var ju rätt enkel, fast jag lyckades klappa ner hela bh:n och spilla på mattan, men resultatet blev riktigt bra. Vaxremsorna som jag provade under armarna var dock en annan femma. Det var kladdigt och kletigt och hur jag än drog och slet fick jag knappt bort ett enda hårstrå. Istället fick jag trevliga illrosa märken efter vaxet som det var ganska svårt att få bort.

Slutsats: Aldrig mera vax!

3 bra anledningar att köpa ny baddräkt

På vattengympa kan man ibland få en del vettiga insikter. Ikväll förstod jag att det är dags att köpa en ny baddräkt. Varför då?

1. Brösten hoppar ut ur baddräkten när jag gympar.

2. Det är mystiska blå fläckar överallt på tyget.

3. Jag köpte den 2004 för 50 kr. Köpet har betalat sig.

Svensk folktro

Jag måste bara rekommendera ett otroligt intressant program på svt som handlar om väsen i svensk folktro. Programmet heter Väsen och hittills har det handlat om spöken, Storsjöodjuret, Gruv-Maja och Marteboljuset. Programmen är inte mer än en kvart långa.

                                             http://svt.se/2.150216/vasen

En busig fröken

Tänk att så lite kan göra elever så glada! Ibland räcker en lurig blick, ett leende eller att man ber om ett lösenord när någon ska passera. :-) Idag bad de mig att hoppa hopprep. Alla skrattade och skrek: "Fröken hoppar! Titta, Helena hoppar!" Precis som om det skulle vara en fantastisk bedrift av en 27-åring att hoppa lite hopprep. Men det är väl det att man bryter lite mot lärarnormerna som de tycker är lite tokigt. Fröknar hoppar sällan hopprep eller rockar rockring. Men något måste man ju fördriva rastvaktstiden med.

Häromdagen så tävlade två elever om vem som kom först uppför trappan från matsalen. Då kom jag och sprang plötsligt förbi och tjoade: "Fröken vann! Fröken vann!" Ibland kan jag bara inte låta bli... Man behöver få busa lite mellan varven och väga upp all snusförnuftighet som man signalerar hela dagarna.

Men nu så är frökenrollen avlagd för idag. Nu ligger jag i soffan och har just ätit hemlagade köttbullar. Min måltid ackompanjeras av mitt fantastiskt fina vindspel som jag inhandlade i måndags. Efter en äventyrlig klättring på två pallar staplade på varandra lyckades jag hänga upp det på balkongen. Titta vad fint det är!

Storsjöodjuret har visat sig igen!

Kolla in artikeln om allas vårt svenska Storsjöodjur. Jag älskar sjöodjur!

http://ltz.se/nyheter/are/1.3121109-storsjoodjuret-har-vaknat

Livets outgrundliga mysterier 3

1. Varför kan jag som snart är 28 år gammal inte gå förbi en V-brunn?

2. Varför vill jag inte städa nuförtiden? Jag kommer inte ens ihåg var dammsugaren står längre.

3. Varför har jag blivit besatt av Ace of base igen efter att ha sett NittiLeaks? Jag trodde 90-talet var över, men jag anar en bottenlös nostalgisk 90-talsådra hos mig.

4. Varför tycker alla män att de är så enkla att förstå sig på och att det är vi kvinnor som är mystiska?

Nej, se det snöar...

Ja, se det snöar. Ja, se det snöar. Det var väl... hmm... ordet jag letar efter här är inte roligt. Om det var någon som missade det så snöade det imorse. Jag trodde att jag såg i syne eftersom klockan var halv sju på morgonen och jag i sedvanlig halvkoma var på väg från stan till tåget. Men nej, det snöade i Trollhättan också. Riktig snöstorm ett tag faktiskt. Nu får det vara nog! Hallå, vädergudar - vi har sjungit in våren nu och tror att det i princip är sommar redan. Skärp till er!

För övrigt har jag blivit uppläxad av mina elever idag för att jag spelade King osjysst. Jag trodde det gick till som förr i världen då man skulle försöka slå ut varandra, men så fick jag minsann inte göra. De senaste dagarna har jag även insett att jag inte är någon hajare på varken rockring eller hopprep längre. Men hoppa hage kan jag i alla fall och veva långhopprep.

Mardrömmar och konsert

Inatt sov jag riktigt uselt. Jag vaknade två gånger efter att ha drömt samma mardröm. En dröm då jag inser att jag har glömt något riktigt viktigt och att det inte finns någon återvändo. Vad detta oerhört viktiga består i, vet jag inte. När jag vaknar vet jag inte heller var jag befinner mig så jag sätter mig upp i sängen och hyperventilerar. Det brukar ta upp till fem minuter innan jag har fattat att allt faktiskt är okej. Inatt så blev min stackars pappa som låg och sov i samma rum drabbad. Efter omgång nummer två snäsde han yrvaket: "Men lugna ner dig och stäng dörren!" Öhh... ja, det hjälper ju. Vadå stänga dörren? :-) Jag tror det här med drömmarna är ett tecken på stress. Jag får försöka tagga ner lite och ta det lugnt. För jag har ju betalat hyran, deklarerat och jag brukar komma ihåg att gå till jobbet på mornarna och åka hem på eftermiddagen, så vad är det jag oroar mig för att glömma? Jag har ju dessutom två kalendrar, mobilen och mitt goda minne till hjälp i mitt liv.

För övrigt är jag just hemkommen från en vårkonsert i Haga där jag har ackompanjerat min goda vän och granne S-M när hon sjöng "Vilken underbar värld". Det var en fröjd att dessutom få lyssna på en kör och få sjunga in våren på allvar. Dessutom har jag idag varit ute och gått poängpromenad och spelat brännboll med mina goa elever. Jag känner mig pigg och glad och inspirerad och.... redo för sängen. Men först lite översovningsprat med goaste R.

Livets outgrundliga mysterier 2

Hur kan sockar försvinna i tvätten och aldrig mer synas till? Denna gången är det två som är borta! :-)

Vintern rasat ut

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Jag blir rörd av att sjunga in våren. "Vintern rasat ut" är så fin. Igår var det Valborgsfirande med fam. L/D vid vackra sjön Aspen. En liten pensionärskör sjöng vårsånger. Tyvärr kunde man inte höra vad de sjöng för folk pratade så mycket och högtalarna var dåliga, men det var trevligt ändå. Dessutom fanns det en brasa man kunde titta på. Visste ni att från början tände man majbrasor för att skrämma bort häxor och onda andar?

Sen så hölls det ett litet vårtal. Men det bästa igår var att få äta en härlig grillmiddag utomhus tillsammans med mina vänner och sen sitta uppe till långt in på natten med goaste R. och prata och dricka veteöl. Dessutom skrev jag min bästa gitarrlåt någonsin igår: "Som jag vill att du ska se". Våren och sommaren har kommit och med den kreativiteten.