Hoppsan, det kan man lugnt säga! I förmiddags innan jag skulle på konfirmation kom jag på den briljanta idéen att jag skulle färga håret. I veckan köpte jag mörkbrun färg för att jag kände för lite lagom förändring. Det är bara det att håret är inte mörkbrunt nu efter färgningen. Det är svart! KOLSVART! Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men vad kan jag göra åt det nu? Ingenting. Visserligen tyckte både farmor och kusin A. att det var jättesnyggt, men jag har inte vant mig än.
Sen råkade det bli så att jag fick stora färgfläckar i pannan och bredvid öronen som inte gick bort. Där stod jag och skulle iväg med bilen för att hämta upp farmor och hade 10 minuter på mig och jag fick inte bort fläckarna. Följande saker fick jag gnugga ansiktet med innan fläckarna gjorde minsta antydan till att vilja gå bort:
1. bensin
2. aceton
3. sminkremover
4. tvål
5. borste
Panikslagen? Ja, det var bara förnamnet. Det här är bara jag i ett nötskal. Borde jag gå en kurs i kvinnliga bestyr såsom nagelmålning, hårfärgning och vaxning eftersom jag uppenbarligen inte fixar det så bra? Om jag hade ägnat mindre tid i min ungdom till att läsa god litteratur, se på kvalitétsfilm, plugga och analysera livets väsentligheter hade jag kunnat vara bra på sånt här nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar