Svensk 40-talsfilm gör mig så glad. Det behövs idag för jag är riktigt nervös över både det ena och det andra, efter att ha varit kolugn i snart ett halvår. Jag väntar på viktiga besked om hur livet kommer att gestalta sig till hösten och jag är trött på att vänta. Suck och stön. Suck och stön. Därför flyr jag in i filmens värld. Favoritdialog hittills i filmen Försummad av sin fru:
- Hur länge har vi varit gifta nu?
- Exakt sju timmar.
- Suck... tänk! Och fortfarande lika lyckliga.
Helenas mantra: Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. Oavsett vad som händer kommer det att gå bra. För det finns en särskild mening med att bara finnas till. Att göra det man måste är att göra det man vill. Det finns en hand att vila i. Det kommer att gå bra. Det kommer att gå bra. (Fast ibland kan man ju tvivla stort på det...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar