Lustigt, eller hur?

Jag är i storstaden och roar mig. Igår blev det bio dvs. Triers "Melancholia". I förrgår blev det ett besök på Gröna Lund. Det var första gången jag var på Gröna Lund sedan jag var barn. Blå tåget, som var ett slags spökhus där man åkte igenom på räls, var förfärligt otäckt. Jag skrek hela tiden. Men roligt var det! Lustiga huset var också jättekul, men klumpig som jag är ramlade jag nästan ned från den rörliga trappan upp och sen ramlade jag omkull inne i en rullande cylinder. Fröken Marcusson kan vara rätt pinsam.

Tjohoo!

Jag är på oförskämt gott humör! Smurfsångerna går på högvarv.  Mer säger jag inte just nu...

Skärpning!

Nej, nu fröken Marcusson så får du lugna ner dig lite. Nu har du haft fullt upp med sociala aktiviteter och resor sedan 17 juni. Det är dags att varva ner nu. Ta dig i kragen och ligg i filmkoma ett par dagar. Skärpning!

Roxettekonsert

Roxettekonserten ikväll i ett regnigt Göteborg var fantastisk! Åh, vad härligt det är att gå på konsert. Dessutom så blir man glad när ens favoritlåtar blir spelade. Tack Roxette för att ni spelade "Perfect day"!

Ondska

Jag är mållös inför ondskan som sprider sig i världen. Maktlösheten gör mig tokig. Det enda jag kan göra är att hoppas att det aldrig händer något liknande igen.

Hem, ljuva hem!

Hemma igen. Det känns underbart. Vilken resa, men även - vilken hemkomst! Det känns underbart att ha ett hem att komma hem till och att ha fina människor som väntar. Nu blir det småpyssel och sen mat och film. Imorgon börjar en hektisk period av besök i landets olika delar...

Reselista!

Summa summarum... Jag gillar listor och jag ska nu gora en liten lista over upplevelserna pa semester. Maste fordriva tiden lite medan min pilgrimsvan surfar.

Froken Marcusson El Camino-lista

Basta: Att vandra ensam genom skogar som sag ut som i filmen Sagan om ringen

Varsta: Att bli jagad 30 meter av en stor, svart, arg hund mitt i ingenstans

Roligaste: Madagaskar-pingvinerna dubbade till spanska

Trakigaste: Dubbning

Starkaste religiosa upplevelse: Nar de svangde det valkanda rokelsekaret genom katedralen medan en nunna sjong "Narmare Gud till dig"

Starkaste tvivlet pa resan: Nar jag knappt kunde stodja pa min fot och hade 11 mil kvar att ga

Basta matupplevelse: Serranoskinka och blackfisk

Varsta matupplevelse: Konstiga roror i Barcelona

Extasogonblick: Uppe pa hogsta Camino-punkten i bergen

Angestogonblick: Nar jag blev attackerad av vaggloss

Basta insikt: Jag ar stark, glad och nojd med livet. Jag alskar mitt liv, manniskorna i det och mig sjalv. Jag skulle inte vilja andra nagot som hant pa vagen. Allt som hant i mitt liv har tagit mig till punkten dar jag befinner mig idag.

 Jag kanner forst och framst en stor tacksamhet mot livet. 2011 kommer att fortsatta att vara ett magiskt ar! Nu far jag sluta skriva annars borjar jag grata av gladje. Dags att ga ut pa stan igen och leta sig fram till en mysig restaurang.

Gnothi Seathon! Si vis amari ama! Jag ar sa glad att jag har hallt fast vid dessa forhallningssatt till livet.

Nu ar jag i Santiago!

Igar kom jag fram till den heliga staden efter drygt 22 mils vandring. Plotsligt uppenbarade sig katedralen framfor mig. Idag har jag varit pa pilgrimsmassa och sett ett gigantiskt rokelsekar svingas pa ett rep genom kyrkan. Jag har aven sett aposteln Jakobs reliker i en silverkista!

Santiago ar som en sagostad. Det ar som att leva pa medeltiden. Kyrkklockorna fran katedralen ljuder hela dygnet och de sma granderna vimlar av liv. Arkitekturen ar fantastisk. Jag befinner mig i en drom! Hotellet jag bor pa ligger bara 2 minuter fran katedralen och rummet har stenvaggar vilket bidrar till den medeltida kanslan. Jag har dock aven en stor sang, tv och frasch dusch, vilket ar uppskattat efter diverse vandrarhem.

Jag ar glad och stolt! Det har har varit en fantastisk upplevelse och jag har lart mig manga saker om mig sjalv. Jag har aven lart mig mycket om vandring, religion och spansk kultur.

Imorgon flyger jag hem - nojd och glad. Jag kan dessutom nastan ga normalt nu sa det kanske blir lite mer sommarfirande i Sverige! (Om det inte innebar langa trappor, for da gar jag fortfarande som en 90-aring...)

For ovrigt har jag blivit ett matvrak... Aahhh, all underbar mat jag har atit. Jag skulle kunna skriva ett blogginlagg bara om det. Jag ser redan fram emot middagen.... 

Fantastiskt!

Nu mina vanner ar det mindre an en mil kvar. Jag trodde eventuellt att jag skulle klara det idag, men istallet tog jag och en sydafrikansk kvinna som jag har traffat in pa ett lite finare hotell nar det var en halvmil kvar till Santiago. De sista milen ar forfarligt langa och vi ar forfarligt trotta. Dessutom sa har kvinnan, Pam, gatt anda fran Franrike!

Dagens markligaste upplevelse var att vi utsvultna haltade in pa en jattefin restaurang med vita dukar, blommor pa borden och pingvinkypare. Josses, jag trodde inte att de skulle slappa in oss, men det gjorde dem. Jag ursaktade mig for min smutsiga klader, ryggsack och stavar, men de sa att jag inte skulle tanka pa det. Som tur var sa var de vita bordsdukarna sa langa att de gick ned till golvet sa jag kunde ta av mig skorna och gomma mina stinkande fotter dar. Sen at vi en fantisk treratterslunch/middag bestaende av musslor i spaghettisas, wienerschnitzel och crepes. Dessutom vitt vin till! Fantastiskt uppfriskande. Dessutom lat Pam inte mig betala en krona for hon havdade att utan mig hade hon inte klarat dagen. (Hon har ont i bada benen.)

En sak jag har vantat pa som ALLTID hander nar jag ar utomlands ar skumma insektsbett och idag kom dem. Jag vaknade inatt av att det kliade overallt. Idag sa ser jag ut som en salami pa armarna, i ansiktet och litegrann pa benen. Da pratar vi om stora blafffor. Som vanligt... jag tror jag ar allergisk mot utlandska myggor, skalbaggar eller vad det nu ar.

Imorgon, mina vanner! Da, da, da ar jag faktiskt i Santiago. Da ska jag besoka katedralen, grata en skvatt, fixa mitt pilgrimsdiplom, ta in pa ett hyfsat hotell och sen shoppa, shoppa, shoppa!

Insikt: Att ga Santiago-leden ar nagot alldeles speciellt och jag ar sa glad och stolt for att jag ahr gjort det, men ack, vad jag ar glad att jag far aka hem pa onsdag. Tanken pa att fa kora bil, sova i egen sang och slippa ga ar lockande. :-)

Vad ar det som gar och gar och gar, men aldrig kommer till Santiago?

Dagens gata mina vanner: Vad ar det som gar och gar och gar, men aldrig kommer till Santiago? 2 mil idag, men det ar fortfarande 4,5 mil kvar. Det borjar bli lite segt. Jag langtar efter att fa komma fram till den fantastiska katedralen. Idag har jag varit inne i tva kyrkor och hamtat kraft och energi. De ar fantastiskt vackra de katolska smakyrkorna som finns overallt pa landsbygden. I en av kyrkorna spelade de musik ocksa och jag kande mig helt fardig, men nej, inga tarar fore Santiago. Det har varit nara nagra ganger bade vad galler gladjetarar och tarar over en varkande fot i osregn, men jag har inte fallit till foga. Pa det stora hela ar jag helt exhalterad och den har resan ar nog det markligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det kommer absolut bli en av de saker som jag kommer att vara mest stolt over.

Men som sagt, nu far det garna ga lite snabbt de sista dagarna. Efter katedralen i Santiago antar jag att jag kommer att stanna lika tvart som Forrest Gump och saga: "Jag tror att jag gar hem nu." (Fast jag tar flyget!)

Insikt: Jag ar beroende av karlek och vanskap och det ar jag stolt over. Det ar viktigt att man kan vara ensam, men det ar anda viktigare att man kan vara tillsammans med andra och valja vagar som sammanlankar livet med andra manniskors liv. Alla moten - det ar livet. Som jag skrev i en av mina sanger for ett tag sen: "Leva fri ar inte leva ensam." Att kunna vara fri tillsammans med andra manniskor - det ar akta frihet.

Hoppsansa, en svensk!

Idag har jag traffat den forsta svensken pa resan. Hon blev som en raddande angel eftersom jag borjar bli lite trott och det gick mycket uppfor. Dagens etapp kallas tydligen for benknackardagen sa ni forstar... Men nu ar det bara 6, 5 mil kvar. Jippi! Jag befinner mig nu i Palais de Reis som ar den sista lite storre staden innan Santiago. Har har jag atit god lunch tillsammans med svenskan och fatt en harlig, mjuk sang. Att det fanns internet var ju inte heller sa dumt. For ovrigt laser jag med stort intresse en bok av en japansk forfattare.

Dagens basta: Tonfisksallad, tonfiskgryta och vitt vin. Nar jag insag att kvinnan jag pratade engelska med var svensk!

Insikt: Allt gar bara man vill det tillrackligt mycket. Jag har klippt ut begreppet "ge upp" ur min ordbok for manga ar sedan. Nu ar jag overtygad om att det var ratt sak att gora. Vada "ge upp"? Det finns helt enkelt inte. "Change your mind and you change your thought." Jag kanner att jag borjar fa kontakt med utstarka, gamla kvinnliga krafter...



En kloakrattas bekannelser...

Just nu, eller ja, snarare hela dagen har jag kannt mig som en liten kloakratta. Blot, smutsig och med en lite halvrutten stank omkring mig. Idag har jag gatt ca: 1,5 mil och detta i mestadels osregn. Jag har varit pa bra humor hela dagen, men det var lite jobbigt faktiskt. I synnerhet som fotter och allting blev blott och vagen stundtals blev lerig. Men foten borjar ordna till sig lite faktiskt. Visserligen tog jag en spansk, stor, skum varktablett som jag kopte igar. Man fick bara ta tva per dygn sa jag antar att den verkligen var stark. Men nu nar effekten borjar avta kanner jag faktiskt att det ar lite skillnad. Jag har knappt vagat titta pa den under dagen, men jo svullnaden har gatt ner lite. Jippi!

Har idag gatt i liknande landskap som de gor i Sagan om ringen nar de vandrar genom skogarna tillsammans med enten. Jag ar hanford av landskapet och hur omvaxlande vagen ar. Jag har aven passerat stenen dar det stod de magiska sifforna: 100 km (till Santiago). Fem dagar till sen sa ska jag nog vara i mal.

Nu sitter jag pa ett harbarge med tillhorande restaurang mitt ute i skogen. Det stod i guideboken att invanarantalet i "byn" uppgar till en person. Ja en! Snart ska jag ata tapas och klappa mig sjalv pa huvudet for att jag ar sa duktig.

Dagens basta: Att gomma sig undan regnet samtidigt som jag klappade en katt. Jag traffade danskar nar jag at lunch. De forsta skandinaverna pa 12 mil.

Insikt: Livet ar faktiskt som en vandringsled. Ibland gar det upp och ibland gar det ner. Ibland gar man tillsammans med andra, men oftast ensam. Ibland har man ont i foten, ibland inte. Jag lar ju inte vara den forsta som gor den jamforelsen, men i alla fall...

Buen Camino! Imorgon kommer jag att passera den lite storre byn Portomarin om nagon vill se pa kartan.

Nu vet jag!

Tre varktabletter, en elastisk fotbinda och 1,3 mil senare... Nu vet jag efter den har dagen att jag kan gora saker av ren viljekraft. Redan igar borjade det gora ont i min vanstra fot. Jag vet inte varfor. Kanske for att jag har gatt 11 mil... Hmm... det kan vara det. Hursomhelst var den sista milen forfarlig, fast jag hade tre goa pilgrimer som peppade mig. Idag nar jag vaknade kunde jag knappt sta upp. En 90-aring hade kunnat ta sig fram snabbare an jag gjorde de forsta tre kilometerna. Jag tankte att det har kommer aldrig att ga! Men det gick!

Igar var jag i en fantastisk liten by som lag runt ett stort kloster. Samos hette den. Idag har jag lyckats forflytta mig till den lite storre staden Sarria. Det ar fint har ocksa, men efter ca: 8 timmars vandring ar man ganska trott pa kvallen och vill inte vandra runt sa mycket mer.

Nu har jag gjort halften av vandringen och dessutom kopt "strong painkillers" pa apoteket har, sa joda, jag ska allt ga de resterande 11 milen. Buen Camino! Jag vill, jag kan och jag ska. Nu kanns faktiskt foten lite battre. Eller ar det for att den har ramlat av? ;-)

Dagens basta: Fantastisk natur hela vagen. Sag en stork i ett hogt storkbo som pratade med sin fru. Att jag vet att jag kan overvinna mig sjalv.

Insikt: I princip alla manniskor langs med leden ar fantastiskt snalla och omtanksamma. (Forutom en marklig man och hans flickvan som jag motte pa ett harbarge. Han havdade att han sag min sjal, men jag insag att han var galen nar han borjade tala om rymdvarelser, jordens undergang och att sinnet ar detsamma som djavulen. Dessutom skrattade han hanfullt at allt jag sa. Inga mer galna profeter langs med vagen, tack. Detta paret ville inte ens saga sina namn och varifran de kom eftersom de havdade att de levde i en annan dimension. Mannen behovde dricka tre flaskor vin for att kunna sanka sig till min niva sa att jag skulle kunna forsta honom. For att vara arlig, javla galningar!)

Ha det bra sa hors vi igen nar jag har haltat ivag nagra mil till!

Nagonstans i bergen

Nu har jag paborjat vandringen pa riktigt. Igar morse kom jag fram med nattbuss fran Barcelona till Ponferrada. Det var extremt svart att hitta leden inne i staden, men en snall pilgrim fran Kalifornien hjalpte mig. Sa snart jag var pa ratt vag sa borjade aventyret, men det var inte forran jag kom ut pa landsbygden som det kandes sa.

Nu sitter jag pa ett harbarge nagonstans i bergen. Vega de Valcarce heter denna lilla by som inte ens ar en by. Jag sover i en sal med ca: 25 andra pilgrimer. Snart ska vi ata en gemensam middag vid ett stort bord. Det ar lite klosterkansla over det hela. Jag ar glad att jag stannade har. Det blev nastan 3 mil idag och hade jag gatt langre sa hade jag fatt ga i osregn. Forhoppningsvis blir det battre vader imorgon. Annars sa har jag ju min lilla poncho. Jag kopte dessutom en fleecejacka och ett par tjocka traningsbyxor idag i Villafranca. Det ar namligen inte sa varmt alltid har.

Jag borjar fa in ratt pilgrimskansla. Det ar fascinerande det har. Det kanns stort att ga pa leden och man har liksom en inneboende drivkraft att vilja komma vidare.

Dagens roligaste: Jag sag tva storkar!

Dagens insikt: Utan mansklig kontakt med trevliga manniskor skulle jag blivit galen efter ett dygn. Tur att sa manga ar goa har. T.ex. fick jag mina klader 70 kr billigare bara for att jag var pilgrim.

Bueno Camino! (Sa sager man nar man mots pa vagen!) Det betyder nagonting i stil med att ga i frid.

Barcelona = Extas

Mina vanner, jag kunde tydligen inte halla mig borta fran bloggen sa lange. Eller jo, visst kan jag det, men jag vill inte. Jag har namligen lite dotid i Barcelona innan min nattbuss gar. Hoppas ni forstar vad jag skriver. Det ar ju alltid lite svart att skriva pa svenska utan tre viktiga bokstaver.

Barcelona har varit fantastiskt. Jag tror aldrig att jag har blivit sa fortrollad av en stad forut. Nej, det ar nog sa kan jag saga utan overdrift. Barcelona ar nagot helt speciellt. Jag har i princip varit i extas sedan jag kom hit. Vilka byggnader och vilken arkitektur! Vilka trevliga manniskor! Vilken fantastisk mat! Vilken natur! Vilka strander! Vilket hav! Oj oj oj.... flera ganger har jag knappt kunnat tro mina ogon. Som t.ex. nar Sagrada Familia tronade upp sig mitt i staden. Eller nar jag sag ett vattenfall i en park i centrala staden.

Jag ar stolt over att jag klarar mig sjalv och for att jag inte kanner mig sarskilt ensam. Darmed inte sagt att jag inte saknar er, mina goingar! Man inser ganska snabbt nar man reser pa egen hand hur beroende man ar av mansklig kontakt. Sa insikt nummer ett pa resan ar: No man is an island. Det visste jag forstas forut, men nu ska jag aldrig glomma det.

Jag tror inte att det finns internet pa den spanska landsbygden, men kanske... I vilket fall som helst - hej sa lange!

Nu reser fröken Marcusson

"Nu reser Pelle Sjöskum till Söderhavets ö och Lasse Solsken är kapten på skutan..." Så sjöng alltid farfar för mig när jag var liten. Men nu blir det fröken Marcusson som ska resa till Spaniens land för att pilgrimsvandra.

Jag har haft en fantastisk semester hitills och den senaste veckan har varit makalös. Somriga aktiviteter och underbara människor dvs. full fart hela tiden. Men nu  blir det något annat ett tag.

Jag är nervös och pirrig, men också oerhört förväntansfull... Vi hörs kanske längs med vägen. Det kan ju finnas internet...