Just nu, eller ja, snarare hela dagen har jag kannt mig som en liten kloakratta. Blot, smutsig och med en lite halvrutten stank omkring mig. Idag har jag gatt ca: 1,5 mil och detta i mestadels osregn. Jag har varit pa bra humor hela dagen, men det var lite jobbigt faktiskt. I synnerhet som fotter och allting blev blott och vagen stundtals blev lerig. Men foten borjar ordna till sig lite faktiskt. Visserligen tog jag en spansk, stor, skum varktablett som jag kopte igar. Man fick bara ta tva per dygn sa jag antar att den verkligen var stark. Men nu nar effekten borjar avta kanner jag faktiskt att det ar lite skillnad. Jag har knappt vagat titta pa den under dagen, men jo svullnaden har gatt ner lite. Jippi!
Har idag gatt i liknande landskap som de gor i Sagan om ringen nar de vandrar genom skogarna tillsammans med enten. Jag ar hanford av landskapet och hur omvaxlande vagen ar. Jag har aven passerat stenen dar det stod de magiska sifforna: 100 km (till Santiago). Fem dagar till sen sa ska jag nog vara i mal.
Nu sitter jag pa ett harbarge med tillhorande restaurang mitt ute i skogen. Det stod i guideboken att invanarantalet i "byn" uppgar till en person. Ja en! Snart ska jag ata tapas och klappa mig sjalv pa huvudet for att jag ar sa duktig.
Dagens basta: Att gomma sig undan regnet samtidigt som jag klappade en katt. Jag traffade danskar nar jag at lunch. De forsta skandinaverna pa 12 mil.
Insikt: Livet ar faktiskt som en vandringsled. Ibland gar det upp och ibland gar det ner. Ibland gar man tillsammans med andra, men oftast ensam. Ibland har man ont i foten, ibland inte. Jag lar ju inte vara den forsta som gor den jamforelsen, men i alla fall...
Buen Camino! Imorgon kommer jag att passera den lite storre byn Portomarin om nagon vill se pa kartan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar