Bara det allra nödvändigaste?

Fröken Marcusson har idag handlat inför pilgrimsresan. 1100 kr på Stadium var ju inte så farligt med tanke på att jag skulle ha livsnödvändiga saker såsom reselakan, sovsäck, vattenflaska m.m. Men märk min förvåning när jag handlade för 1200 kr på Apoteket!? 1200 kr, hur i hela friden gick det till? Jag köpte ju bara det allra nödvändigaste. Var det dyrt eller är jag hypokondriker? Med hjärtat i halsgropen köpte jag till sist en käck liten solhatt. Nu börjar jag få in rätt känsla. Det här ska bli så härligt!

Som sagt var - bara det allra nödvändigaste...

Livets mening

Livets mening? När ni frågar så snällt så måste jag såklart svara. Det är inte talet 42. Livets mening är att utvecklas genom att älska och kärlek uppstår genom människors fantastiska möten. Nu talar jag om kärlek i vid bemärkelse för kärlek är ett paraplybegrepp som kan innefatta mycket.

Johannesnatten

Imorgon är det midsommarafton och tillika har Johannes Döparen födelsedag. Därför kallas ofta midsommarnatten för Johannesnatten. Jag har alltid tyckt att Johannesnatten låter så mystiskt och trolskt. Gissa vem som ska kliva över gärdsgårdar och plocka blommor att ha under kudden. Ja, jag! Så mycket som jag drömmer nuförtiden borde det kunna fungera det här året. Jag får vara försiktig med snapsarna bara för ett annat år när jag skulle göra det så fastnade jag i ett taggtrådsstängsel, skrek till och så var allting förstört. Det är ju nämligen så att man inte får utstöta något ljud under blomsterplockningen heller, inte nog med att man ska hoppa över sju gärdsgårdar och hitta sju olika blommor. Med tanke på att jag har gjort den här ritualen nästan varje år sedan mitten av 90-talet borde det väl vara dags för ett omvälvande resultat snart?

För övrigt ska det bli underbart att fira midsommar. Smörgåsbord, fåniga lekar, poängpromenad, "Mössens julafton" på vevgrammofon runt midsommarstången... Traditioner är till för att hållas vid liv. :-) Glad midsommar till er! Det är en dag för tidigt, men om några timmar lämnar jag civilisationen och datorerna bakom mig. Återvänder hem på måndag.

Rastlös

Jag tycker inte om att vara rastlös. Jag hatar att vara rastlös, men det blir alltid så här de första veckorna på semestern. Sen finns det ju några andra bidragande orsaker till denna rastlöshet också. Det som är bra i sammanhanget är i alla fall att jag har prickat av nästan allt på tråkigt-men-måste-göras-listan.

för övrigt önskar jag att livet vore som en fjärrkontroll dvs. att man kunde stoppa, snabbspola bakåt och framåt och pausa vid behov. Att ha möjlighet att hoppa fram och kolla vad scener långt fram i filmen visar hade inte heller varit så dumt. Som sagt, jag är rastlös. Dags att försöka bete sig lite mer som en fiskare dvs. stå ut med att sitta och vänta på gammelgäddan i dagar, veckor och år, men samtidigt vara lugn när hon hugger på betet. Sedan lugnt och metodiskt dra in henne och prisa sin tålmodighet.

Besatt

Jag är besatt. Av halloumiost. Riktigt kusligt. Jag kan äta hur mycket som helst, morgon, middag och kväll.

Ackompanjatör

Fröken Marcusson har idag ackompanjerat musikern och låtskrivaren S-M på Dubliners i Göteborg! Det ni! Låten i fråga var "What a wonderful world". Eftersom fröken Marcusson är lite blyg vad gäller scenframträdanden behövdes det lite konstruktiv peppning och en spark i ändan av S-M. Nu känner sig dock fröken Marcusson stolt och glad och kan nog tänka sig att köra en eller ett par av sina egna låtar där nästa vecka. Men framförallt är hon stolt över sin fantastiskt begåvade och modiga vän S-M. Mot nya musikaliska mål! Det gäller att inse att man kan...

För övrigt har jag hunnít med följande på de fyra semesterdagar jag har haft:

• Fika med J och E och S-M
• Fika med pappis
• Utflykt till Kungälv, middag och bio med T
• Utflykt till Äskhults by med pappis och farmor där det fikades och klappades hästar
• Myskväll med S-M
• Frukost med T
• Shoppingrunda med J och E
• Diverse småpyssliga sysslor i hushållet såsom städning, diskning, inköp och strukturering
• Många avsnitt av Rederiet

På gott humör

Jag älskar mina vänner! Jag älskar min familj! Jag älskar mitt jobb! Jag älskar min lägenhet! Jag älskar sommaren! Jag älskar musik! Jag älskar film! Jag älskar böcker! Jag älskar mitt liv! Vad jag försöker säga är nog att jag är riktigt, riktigt glad och känner en stark kärlek till hela universum just nu!

För att citera Goo goo dolls: "The end of fear is where we (läs I) begin." Just så. Ingen rädsla. Att släppa rädslan och kasta sig ut leder till nya segrar. Tack för att jag  befinner mig just här, just nu! Tack till er som hjälpt mig hit och tack till mig själv.

Åhh, fy för otäcka gamla damer i sorgslöja

Idag såg jag filmen Insidious på bio. Fy säger jag bara... hemska överraskningseffekter från början till slut. Jag skakade både under och efter filmen. Det värsta var att det var en gammal läskig död tant i sorgslöja som hade en central roll i filmen. Jag hatar otäcka tanter! Ända sen jag var liten har jag haft en rädsla och det är att jag skulle komma hem en mörk kväll och märka att det sitter en läskig gammal dam med tomma, onda ögon och stirrar på mig, klädd i sorgslöja och fullständigt tigande. Usch! Därför kan man ju inte direkt säga att den här filmen var så värst bra för mig att se. Det hade varit trevligt att slippa sova ensam inatt. Stackars mig... :-)

Konversation i kassan på Coop Konsum

När jag skulle handla idag kände jag mig verkligen väl bemött. Följande konversation utspelade sig mellan kassörskan och mig:

Kassörskan: Var det bra så?

Helena: Nej, jag skulle vilja ha på 100 kr mer än beloppet.

Kassörskan: Nää, det går inte. Det ska inte komma här och sno pengar från min kassa!

Helena: Öhh, okej. Men då hoppar vi över det. (sticker ner kortet i kortläsaren)

Kassörskan: Men du kan inte betala med kortet.

Helena: Va? Vadå, kan jag inte betala mina varor med kortet? Jag ska ju inte ha den extra hundralappen.

Kassörskan: Suck! Sätt ned kortet då och försök.

Kortläsaren: Jag vill inte vara snäll idag.

Helena: Det går inte.

Kassörskan: Du får gå och ta ut pengar! (uppmanande, arg röst)

Helena: Javisst, men jag kunde ju inte veta att er kortläsare inte fungerade idag. Det sa du ju inget om.

Kassörskan: Du får plocka ner dina varor och så får jag parkera köpet. Men jag kan bara parkera tre köp och du är den fjärde.

När jag kom tillbaka var kassan tom och jag ställde mig på nytt i kö för att få min matkasse. Men det gick förstås inte eftersom jag då var i fel kassa. Men en snäll kassör förbarmade sig och tog mig emellan så att jag slapp köa en tredje gång. Sen hörde jag en len röst bakom mig: "Jag är så ledsen över att det inte fungerar. Skulle du kunna tänka dig att gå till automaten och ta ut pengar?" Det var en annan kassörska. Det är väl så man ska bemöta kunder, inte sant?! Men det har nog inte kassörskan som expedierade mig förstått. Undra om några charmkurser har lediga platser kvar i sommar...

Pigg semesterfirare... eller inte!

   
                     

Zzzzzzz.... zzzzzz.... zzzzzz..... zzzzzzz.... Vadå? Va? Förväntar ni er att jag ska blogga något idag?  Räcker det inte med bilden som visar att jag är strängt upptagen idag? Zzzzzzzz.... zzzzzz.... Äsch, ett citat till massorna då. Jag säger som Greta Garbo i filmen Grand Hotel från 1932: "I think I´ve never been so tired in my whole life."

Zzzzzzzemester!

Jag har semester i två månader! Nöjd och glad lämnade jag ett nästan färdiginrett rum (nu utan skoavtryck på väggarna) och körde för sista gången i sommaren den tråkiga E45:an tillbaka till Göteborg. Nu ska jag slappa, slappa och åter slappa och göra allt det där som jag har sparat. Det finns mycket, mycket att se fram emot den här sommaren. Zzzzzemester!

Tjädern Holger och jag

En dag i effektivitetens tecken. Jösses, vad jag har sprungit runt idag. På egen hand har jag flyttat fem stolar, en fotölj, en papperskorg, ett runt bord och fyra fullpackade flyttlådor från mitt rum på nedervåningen till mitt nya rum på övervåningen. Vi pratar alltså om min arbetsplats. Igår målade jag två väggar lila i mitt nya rum eftersom det såg så förfärligt tråkigt ut innan (man fick associationer till Sven Stolpes roman I dödens väntrum). Men nu ser det så fint ut och jag flirtade lite med flyttgubbarna så att de hjälpte mig att sätta in ett glasskåp också. Sen mina vänner, som grädde på moset, hämtade jag vad jag alltid velat ha från skolans källare, men varit för snäll för att ta förut: den uppstoppade tjädern från forna tiders biologilektioner. Han står nu avdammad uppe på mitt glasskåp och ska blicka ned på eleverna i höst. En kollega hjälpte mig att hitta på ett passande namn, nämligen Holger. Vilka pedagogiska stordåd vi ska utföra tillsammans under nästa läsår! Jag och Holger Tjäder är mycket nöjda med rummet vi ska husera i och imorgon ska det möbleras och struktureras ordentligt. Sen ska vi ta semester. Jippi!

Så här såg Holger ut när han levde på 70-talet... Nu är han mer luggsliten.

Böcker, böcker och åter böcker

Jag läste en så bra bokblogg med massa roliga fyll-i-frågor så jag var bara tvungen att kopiera det och själv fylla i. Det är förresten dags att det handlar lite om litteratur här på bloggen. Jag är ju trots allt svensklärare. Det blev skumma typsnitt och svårläsligt det här, men jag orkar inte vara perfektionist idag.

Senast lästa: ”Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafón. Det var J:s val till nästa bokklubbsmöte. Oj, vilken roman. Den gick ju inte att släppa. Det var en sån där bok som jag var tvungen att läsa på rasterna på jobbet.

Senast köpta bok: Också ”Vindens skugga” som jag köpte både till mig själv och till mamma på Mors dag.

Senast lånade bok: ”Spill” av Sigrid Combüchen. Min gudmors rekommendation.

Senast fådda bok: Hmm… ”Kafka på stranden” av Haruki Murakami

Favoritbokhandel: Gillar adlibris. Bra utbud och billigt.

Favoritbibliotek: Mitt eget såklart! Där finns både böcker och film.

Antal lånekort: 1

Använder som bokmärke: Många olika saker, allt från snygga riktiga bokmärken till kvitton och taxöronsvikning.

Favoritfärg på bok: Lila

Favoritmat/snack vid läsning: ost

Favoritdryck vid läsning: Brämhults hallondryck

Favoritställe att läsa på: sängen eller hammocken

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Jag läser alltid flera böcker samtidigt så jag är lite varstans.

Den här boken köper jag till en förälder: Båda mina föräldrar är allätare med många intressen så det kan variera.

Den här boken köper jag till min bästa vän: ”Den som vandrar om natten” av Marianne Fredriksson

Den här boken köper jag till en partner: ”Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät” av Paolo Coelho

Favoritgenre: Introspektiva romaner

Favoritformat: Lätta böcker

Författarfavorit: Paolo Coelho och Marianne Fredriksson

Den tjockaste bok jag läst: ”Det” av Stephen King

Den tunnaste bok jag läst: Någon Pix-bok.

Favoritljud när du läser: Trädsus

Favorittidning: Nära

Prenumererar på: Nära

Favoritbokblogg:  Frids bokrecensioner

Min sämsta läsning någonsin: ”Röda rummet” Av August Strindberg. Ansedd som en av den svenska litteraturens största böcker. Öhh… va?

Mitt bästa bokminne: När mamma läste ”Mio min mio” av Astrid Lindgren för mig för första gången.

Senaste bokfyndet: En bok om att pilgrimsvandra i Spanien.

Senaste impulsköpta bok: ”Med havet emellan” av Robin Pilcher. Loppis på jobbet…

En bra bok att ge bort: ”Gissa hur mycket jag tycker om dig” av Sam McBratney. Passar alla åldrar.

Bokgenre som jag undviker: Otäcka barndomsskildringar.

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Ger bort.

Så här håller jag koll på vad jag läst: Ibland använder jag boktipset.

Så här sorterar jag min bokhylla: En viss systematik finns. Jag skiljer på religion, svenska och romaner och film. Och kokböcker. Typ…

Nästa bok jag ska läsa: Ett berg av böcker bredvid sängen. Vet inte vilken jag ska börja med. Förresten, jag får läsa klart ”Kafka på stranden” först…

10 tydliga tecken på välbefinnande

1. Onaturlig energi. Idag var jag uppe fem, körde till jobbet, dukade långbord, fixade med pc-kanonen i kyrkan, kompade tre klasser och skötte tekniken under skolavslutningen, målade två väggar i mitt nya klassrum, körde 12 mil till studentfirande och så hem igen... Nu är klockan halv elva.

2. Jag ler hela tiden små underfundiga leenden.

3. Jag vill sjunga hela tiden och längtar efter att kunna sitta vid pianot i timmar. Idag blev det bara en stund nu på kvällen, för jag vill inte störa grannarna efter tio.

4. Kreativiteten flödar. Ny låt färdig och jag känner att det finns mer.

5. En stark känsla av lugn, harmoni, trygghet, glädje och extas i en trevlig blandning.

6. En känsla av att jag har kommit väldigt långt med mig själv på ett år. Jippi!

7. En kalender fulllspäckad med trevliga aktiviteter tillsammans med underbara människor.

8. Jag vill se på film hela tiden... fast det hinner jag ju inte innan semestern nu så det får vänta.

9. Min lägenhet ser ut som ett slagfält, men jag bryr mig inte om det utan kliver över grejerna istället.

10. Allmän extas

Dags att fälla ut landningsstället!

Förra veckan har varit en av de finaste veckorna i mitt liv så här långt. Den kvalade med säkerhet in på tio-i-topp-listan. Och det vill inte säga lite med tanke på hur mycket roligt jag har haft i mina dar. :-) Men nu är det dags att fälla ned landningsstället och ta det lite lugnt. Jag var så trött idag så att jag fick stanna vid sidan av vägen och sova i tio minuter för att orka köra vidare hem från jobbet. Riktiga zombies skulle bli rädda för mig idag. Väl hemma däckade jag gott framför tv:n och en snacksbox från Mc Donald´s. Jag vaknade för en stund sen av att jag petade mig själv i ögat. Men nog om det. Varför detta zombietillstånd? Här är listan på diverse trevligheter från veckan som gått.

1. Igår blev jag invigd i Ekmansällskapet. Jag fick avlägga inträdesprovet i ett lusthus ute på Djurgårn. Styrelsen kom fram till ett jakande beslut och sen blev det bubbel och diplomutdelning. Allt för lilla mig... Det var en fullständigt fantastisk upplevelse och nu väntar nya tider av engagemang. Fram för Hasse Ekman, Lilla Märta och mig. :-)

En glad Ekmaninna

 2. Pilsnerfilmpicknick med likasinnade cineaster och entusiaster. Att döma av bilden ovanför så inser ni förstås att det var på blodigt allvar. Dvs. inga 2000-talskläder där inte. Nej, tidsenliga kläder och vevgrammofon  - det var det som gällde.

                                     

3. Bad och sommarpromenad på Lidingö med C. och A. Det var en riktig sommardag i lördags och då fick det naturligtvis bli ett bad. Så fick jag inviga min nya baddräkt också.

                                    

                  

4. Trevligheter med sveriges cineast nummer två (jag är naturligtvis etta) Seo. Återigen finns Hasse Ekman med som en osynlig länk. Hasse Ekman är mannen bakom allt!

                       

5. "Titta blott på min figur, smärt och smidig eller hur? En och var kan se som möter mig så här att fröken Chic jag är." Det är roligt att gå omkring i 40/50-talsutstyrsel ibland. Fantastiskt kul? Vad tycker ni - ska jag döpa om bloggen till fröken Chic eller ha kvar Marcusson? ;-)

                                 

Oj, oj, oj... vad fantastiskt roligt allting kan vara. Och semestern har inte ens börjat ännu...

Intensiv vecka

Jösses, vad veckan har gått fort! Jag har i princip bara jobbat, ätit och sovit med lite undantag för ett pubbesök i torsdags. Nu är jag i Stockholm igen. Igår åkte jag ut till Lidingö så det blev ett härligt morgondopp i Östersjön imorse. Nu är jag tillbaka i innerstan igen. Loppisrundan för några timmar sen bar frukt. Nu har jag hittat en hatt som matchar till 50-talsklänningen. Låt det nu bli sol imorgon också så blir jag supernöjd!

Jag har haft människor omkring mig dygnet runt sedan i söndags, så det känns riktigt skönt att få blogga lite i lugn och ro och rensa huvudet innan det är dags för att sticka ut näsan på stan igen. 

En smärtsam dag

Idag skulle min vän Pierre Gunnar Michael Sandin ha fyllt 50 år. Det skulle ha varit en dag fylld av glädje och födelsedagsfirande. Istället är det en smärtsam dag präglad av sorg och saknad.  För Pierre finns inte längre. Det var snart ett år sedan han lämnade sin familj, mig och övriga vänner och bekanta. Världen blir sig aldrig lik mer. Han fattas.

Det är kanske tur att jag har haft så mycket att göra idag och att det fortfarande är saker kvar. Annars skulle jag bara sitta och fundera. Jag tänker alltid på Pierre när jag lyssnar på Nickelbacks låt "If today was your last day". Det är viktigt att betänka hur kort tid vi har på jorden och att inte ta för givet att alla omkring oss ska finnas där för evigt. Därför gäller det, hur klichéaktigt det än låter, att ta vara på varje dag.

Nedräkning...

Det är inte många dagar kvar. På söndag äger invigningen till Ekmansällskapet rum för mig. Juni har börjat fantastiskt och kommer förmodligen vara en månad av fullständig fröjd. Nu har jag packat ihop mig redan inför veckan och helgen för jag kommer stanna i Trollhättan till på fredag och sen bara hoppa på tåget till Stockholm. Hoppas nu att jag inte har glömt något viktigt. Min 50-talsklänning och kameran är i alla fall med och det är ju det viktigaste. :-) 

Pierre, du skulle varit med och blivit invigd i sällskapet du också. Det var inte meningen att jag skulle göra det här ensam. Du är saknad varje dag... Men jag ska göra mitt bästa för att verka för Hasse Ekman i den anda som du hade velat.

Tribut till muminmamman!

Jag har hittat världens bästa citat och det är ingen mindre än muminmamman som säger det: "Jag vet att vad som helst kan hända närsomhelst. Därför är jag helt lugn." Ligger det inte en fantastisk livsvisdom i de orden? En visshet om att det att leva innebär att finna ro i kaos och inse att man lever sitt liv i stormens öga och när som helst kan dras med av vindarna. Men man låter inte det göra en modfälld. Jag har bestämt mig för att försöka bli som muminmamman och sträva efter att vara så lugn. Heja muminmamman!

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.... eller nej, för övrigt inser jag att det faktiskt finns många fantastiska män kvar på jordens yta. Jag trodde att det släktet var närmast utdött. Nu vet jag att så inte är fallet och detta gör mig glad. Man bör inte bli blaserad innan man har fyllt trettio. Eller vad säger ni?! :-)

Unwritten

Ny låt på g, komponerad på ett ostämt piano hemma hos min gudmor. Det finns få känslor som går upp emot den lycka jag känner när jag skapar något. Låten som håller på att bli skriven heter "Unwritten". Tack Stockholm för inspirationen. Tur att jag återvänder hit redan nästa vecka.

Jävla förbannade flugas!!!!!

Klockan sex började en fluga att plåga mig genom att landa på mig och gå omkring och spatsera. Ni vet hur det är. Man inser att det är en fluga och att man borde slå ihjäl den, men man är inte riktigt vaken så man orkar inte göra något åt saken. Så detta jävla förbannade flugas fortsatte i fyra timmar att ha roligt med mig. En slutsats är dragen: Flugor är intelligenta djur, jävligt intelligenta. 

Några blad kvar att fylla i!

"Today is the day where your book begins. The rest is still unwritten."

Så står det på gårdagens fynd dvs. en tavla som jag ska sätta på lämpligt ställe i mitt hem. Just nu känner jag mig som en bok där bara de allra första sidorna är ifyllda. Det är en härlig känsla. Jag mår så otroligt bra. Tack alla ni som gör mitt liv till ett mirakel. Ni vet vilka ni är. :-)

Sjung om studentens lyckliga dar...

Studentfiranden är vackra och vemodiga Det känns glatt och sorgligt på samma gång. Jag vet inte riktigt varför. Det har väl delvis med nostalgi att göra. Man minns sin egen student och tänker på tiden som flytt. Eller det att man ser alla förväntansfulla ungdomar som ska ut i livet. Ungdomlig hoppfullhet är vackert.

Igår tog en god vän studenten och det blev en härlig dag i alla avseenden. "Låtom oss fröjdas i ungdomens vår." Jaaaaaa! Och ung är man så länge man känner sig ung.

Nu blir det snart sightseeing i Stockholm. Jag känner mig förväntansfull och ledig.