Tre varktabletter, en elastisk fotbinda och 1,3 mil senare... Nu vet jag efter den har dagen att jag kan gora saker av ren viljekraft. Redan igar borjade det gora ont i min vanstra fot. Jag vet inte varfor. Kanske for att jag har gatt 11 mil... Hmm... det kan vara det. Hursomhelst var den sista milen forfarlig, fast jag hade tre goa pilgrimer som peppade mig. Idag nar jag vaknade kunde jag knappt sta upp. En 90-aring hade kunnat ta sig fram snabbare an jag gjorde de forsta tre kilometerna. Jag tankte att det har kommer aldrig att ga! Men det gick!
Igar var jag i en fantastisk liten by som lag runt ett stort kloster. Samos hette den. Idag har jag lyckats forflytta mig till den lite storre staden Sarria. Det ar fint har ocksa, men efter ca: 8 timmars vandring ar man ganska trott pa kvallen och vill inte vandra runt sa mycket mer.
Nu har jag gjort halften av vandringen och dessutom kopt "strong painkillers" pa apoteket har, sa joda, jag ska allt ga de resterande 11 milen. Buen Camino! Jag vill, jag kan och jag ska. Nu kanns faktiskt foten lite battre. Eller ar det for att den har ramlat av? ;-)
Dagens basta: Fantastisk natur hela vagen. Sag en stork i ett hogt storkbo som pratade med sin fru. Att jag vet att jag kan overvinna mig sjalv.
Insikt: I princip alla manniskor langs med leden ar fantastiskt snalla och omtanksamma. (Forutom en marklig man och hans flickvan som jag motte pa ett harbarge. Han havdade att han sag min sjal, men jag insag att han var galen nar han borjade tala om rymdvarelser, jordens undergang och att sinnet ar detsamma som djavulen. Dessutom skrattade han hanfullt at allt jag sa. Inga mer galna profeter langs med vagen, tack. Detta paret ville inte ens saga sina namn och varifran de kom eftersom de havdade att de levde i en annan dimension. Mannen behovde dricka tre flaskor vin for att kunna sanka sig till min niva sa att jag skulle kunna forsta honom. For att vara arlig, javla galningar!)
Ha det bra sa hors vi igen nar jag har haltat ivag nagra mil till!
Igar var jag i en fantastisk liten by som lag runt ett stort kloster. Samos hette den. Idag har jag lyckats forflytta mig till den lite storre staden Sarria. Det ar fint har ocksa, men efter ca: 8 timmars vandring ar man ganska trott pa kvallen och vill inte vandra runt sa mycket mer.
Nu har jag gjort halften av vandringen och dessutom kopt "strong painkillers" pa apoteket har, sa joda, jag ska allt ga de resterande 11 milen. Buen Camino! Jag vill, jag kan och jag ska. Nu kanns faktiskt foten lite battre. Eller ar det for att den har ramlat av? ;-)
Dagens basta: Fantastisk natur hela vagen. Sag en stork i ett hogt storkbo som pratade med sin fru. Att jag vet att jag kan overvinna mig sjalv.
Insikt: I princip alla manniskor langs med leden ar fantastiskt snalla och omtanksamma. (Forutom en marklig man och hans flickvan som jag motte pa ett harbarge. Han havdade att han sag min sjal, men jag insag att han var galen nar han borjade tala om rymdvarelser, jordens undergang och att sinnet ar detsamma som djavulen. Dessutom skrattade han hanfullt at allt jag sa. Inga mer galna profeter langs med vagen, tack. Detta paret ville inte ens saga sina namn och varifran de kom eftersom de havdade att de levde i en annan dimension. Mannen behovde dricka tre flaskor vin for att kunna sanka sig till min niva sa att jag skulle kunna forsta honom. For att vara arlig, javla galningar!)
Ha det bra sa hors vi igen nar jag har haltat ivag nagra mil till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar