Åh, nu har mitt underbara japanska träd slagit ut på Hjortmosseskolans skolgård! Det är så mycket roligare att komma till jobbet när det där trädet hälsar godmorgon med sin fantastiskt prunkande prakt. Sommar, sommar, sommar... la la la la la la la. Det är ljust när jag går upp och det är ljust när jag går hem. Jag har känslor som jag knappt kom ihåg att jag kunde känna då när jag pulsade till jobbet i -15 grader i snöstorm. Och jag känner att den kreativa kraften börjar svischa runt i magen. Kan det möjligtvis bli början till en bok den här sommaren? Jag vet att jag säger det varje sommar, men jag har ju ändå förfärdigat en bok så någon gång blir det en till. Jag har i alla fall börjat sommar-eran med att skriva en gitarrlåt. Inte den vackraste låt jag skrivit, men den har pondus i texten och är bra att sjunga när man är arg. Jag har varit ganska arg till och från nu ett tag så jag behövde väl ett sätt att få ut mina känslor. Då fungerar alltid gitarren och pianot perfekt. Men nu var det ju egentligen inte det jag skulle skriva om utan mitt fantastiska japanska träd. Varje gång jag ser det vill jag skutta ut från skolan och lukta på blommorna. Tjuren Ferdinand och jag - vi hade kunnat bli vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar