Undrens tid är inte förbi. Idag har fröken Marcusson fållat upp två gardinlängder. Det kanske inte låter som någon större bedrift, men då får vi ha i åtanke att fröken Marcusson hatade syslöjd i skolan, alltid har varit oduglig på allt som har med sömnad att göra (undantag korsstygn) och dessutom inte har rört en symaskin på flera år. Att trä en symaskin kommer jag förmodligen aldrig att lära mig. Det går över min förmåga. Hursomhelst, efter att ha lånat vännen S-M:s symaskin (färdigträdd med rätt färg på tråden) gav jag mig alltså på konststycket att fålla upp mina nyinköpta gardiner. Det gick!
Kan det vara så att jag trots allt har lite latent sömnadspotential i mig? Vi får se hur det går när jag ska sy draperier till mitt rum på jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar