Vad ar det som gar och gar och gar, men aldrig kommer till Santiago?

Dagens gata mina vanner: Vad ar det som gar och gar och gar, men aldrig kommer till Santiago? 2 mil idag, men det ar fortfarande 4,5 mil kvar. Det borjar bli lite segt. Jag langtar efter att fa komma fram till den fantastiska katedralen. Idag har jag varit inne i tva kyrkor och hamtat kraft och energi. De ar fantastiskt vackra de katolska smakyrkorna som finns overallt pa landsbygden. I en av kyrkorna spelade de musik ocksa och jag kande mig helt fardig, men nej, inga tarar fore Santiago. Det har varit nara nagra ganger bade vad galler gladjetarar och tarar over en varkande fot i osregn, men jag har inte fallit till foga. Pa det stora hela ar jag helt exhalterad och den har resan ar nog det markligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det kommer absolut bli en av de saker som jag kommer att vara mest stolt over.

Men som sagt, nu far det garna ga lite snabbt de sista dagarna. Efter katedralen i Santiago antar jag att jag kommer att stanna lika tvart som Forrest Gump och saga: "Jag tror att jag gar hem nu." (Fast jag tar flyget!)

Insikt: Jag ar beroende av karlek och vanskap och det ar jag stolt over. Det ar viktigt att man kan vara ensam, men det ar anda viktigare att man kan vara tillsammans med andra och valja vagar som sammanlankar livet med andra manniskors liv. Alla moten - det ar livet. Som jag skrev i en av mina sanger for ett tag sen: "Leva fri ar inte leva ensam." Att kunna vara fri tillsammans med andra manniskor - det ar akta frihet.