Nu mina vanner ar det mindre an en mil kvar. Jag trodde eventuellt att jag skulle klara det idag, men istallet tog jag och en sydafrikansk kvinna som jag har traffat in pa ett lite finare hotell nar det var en halvmil kvar till Santiago. De sista milen ar forfarligt langa och vi ar forfarligt trotta. Dessutom sa har kvinnan, Pam, gatt anda fran Franrike!
Dagens markligaste upplevelse var att vi utsvultna haltade in pa en jattefin restaurang med vita dukar, blommor pa borden och pingvinkypare. Josses, jag trodde inte att de skulle slappa in oss, men det gjorde dem. Jag ursaktade mig for min smutsiga klader, ryggsack och stavar, men de sa att jag inte skulle tanka pa det. Som tur var sa var de vita bordsdukarna sa langa att de gick ned till golvet sa jag kunde ta av mig skorna och gomma mina stinkande fotter dar. Sen at vi en fantisk treratterslunch/middag bestaende av musslor i spaghettisas, wienerschnitzel och crepes. Dessutom vitt vin till! Fantastiskt uppfriskande. Dessutom lat Pam inte mig betala en krona for hon havdade att utan mig hade hon inte klarat dagen. (Hon har ont i bada benen.)
En sak jag har vantat pa som ALLTID hander nar jag ar utomlands ar skumma insektsbett och idag kom dem. Jag vaknade inatt av att det kliade overallt. Idag sa ser jag ut som en salami pa armarna, i ansiktet och litegrann pa benen. Da pratar vi om stora blafffor. Som vanligt... jag tror jag ar allergisk mot utlandska myggor, skalbaggar eller vad det nu ar.
Imorgon, mina vanner! Da, da, da ar jag faktiskt i Santiago. Da ska jag besoka katedralen, grata en skvatt, fixa mitt pilgrimsdiplom, ta in pa ett hyfsat hotell och sen shoppa, shoppa, shoppa!
Insikt: Att ga Santiago-leden ar nagot alldeles speciellt och jag ar sa glad och stolt for att jag ahr gjort det, men ack, vad jag ar glad att jag far aka hem pa onsdag. Tanken pa att fa kora bil, sova i egen sang och slippa ga ar lockande. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar