När jag skulle handla idag kände jag mig verkligen väl bemött. Följande konversation utspelade sig mellan kassörskan och mig:
Kassörskan: Var det bra så?
Helena: Nej, jag skulle vilja ha på 100 kr mer än beloppet.
Kassörskan: Nää, det går inte. Det ska inte komma här och sno pengar från min kassa!
Helena: Öhh, okej. Men då hoppar vi över det. (sticker ner kortet i kortläsaren)
Kassörskan: Men du kan inte betala med kortet.
Helena: Va? Vadå, kan jag inte betala mina varor med kortet? Jag ska ju inte ha den extra hundralappen.
Kassörskan: Suck! Sätt ned kortet då och försök.
Kortläsaren: Jag vill inte vara snäll idag.
Helena: Det går inte.
Kassörskan: Du får gå och ta ut pengar! (uppmanande, arg röst)
Helena: Javisst, men jag kunde ju inte veta att er kortläsare inte fungerade idag. Det sa du ju inget om.
Kassörskan: Du får plocka ner dina varor och så får jag parkera köpet. Men jag kan bara parkera tre köp och du är den fjärde.
När jag kom tillbaka var kassan tom och jag ställde mig på nytt i kö för att få min matkasse. Men det gick förstås inte eftersom jag då var i fel kassa. Men en snäll kassör förbarmade sig och tog mig emellan så att jag slapp köa en tredje gång. Sen hörde jag en len röst bakom mig: "Jag är så ledsen över att det inte fungerar. Skulle du kunna tänka dig att gå till automaten och ta ut pengar?" Det var en annan kassörska. Det är väl så man ska bemöta kunder, inte sant?! Men det har nog inte kassörskan som expedierade mig förstått. Undra om några charmkurser har lediga platser kvar i sommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar